Vi betalar ett högt pris för tillväxten
Satt på ett kafé häromdagen och kom över en SvD där jag vid en snabb genombläddring möttes av rubriken ”Lägre vinst för Ica”. Livsmedelsjätten har ”bara” gjort en vinst på 471 miljoner kronor för första kvartalet 2013, jämfört med 622 miljoner för samma period förra året. Nyheten framställs som ett misslyckande. Det går dåligt nu, Ica.
Fast det i själva verket går hur bra som helst. Ica går med vinst. En jävla jättevinst på 471 miljoner under en tremånadersperiod. Inget minus i kassan över huvud taget. Icas aktieägare får fortfarande en finfin utdelning, om än lite mindre än förra året. Som livet i stort. Det går upp och det går ner. Det måste man liksom projektera in när det gäller livets alla områden. Även som företagare trodde jag. Men icke.
Enligt den extrema 2.0-kapitalism som numer totalt genomsyrar vårt samhälle och sällan diskuteras eller problematiseras tycks alla rörande överens om att ett företag inte bara ska gå med vinst för att gå bra. Det ska öka sin vinst. Det är till synes företagandets enda egentliga mål och viktigaste uppgift. Att leverera ökad vinst till aktieägarna, växa, sälja mer, rationalisera, få ner kostnader, öka inkomster.
Jag får svindel när jag tänker på det. Hur mycket mat tror Ica att en människa kan äta? För att inte tala om när rapporterna om julhandeln kommer och vinstsiffrorna ökar för varje år, trots lågkonjunkturer och ekonomikriser. Hur mycket prylar kan vi köpa? Andra perspektiv kring företagande har inget utrymme alls i dag. Är inte det helt absurt egentligen?
Som om det inte fanns något annat sätt att driva företag på, andra syften, andra mål än rent ekonomiska. Vad hände med det större perspektivet? Med företagens roll i samhället, de anställda, forskningen, utveckling och utbildningen som de kan bidra med?
Vi lever i en tid som präglas av massuppsägningar och en skrämmande stor ungdomsarbetslöshet, inkomstskillnaderna ökar i hela världen, fattigdomen ökar, ändå går bankerna och storföretagen med jättevinster. I Sverige har den rikaste procenten av befolkningen fördubblat sin del av de samlade inkomsterna sedan 1970. Jorden håller på att gå under av miljöförstöring, ändå ska vi konsumera mer, mer, mer.
Ökad ojämlikhet frestar på sammanhållningen i samhället och det är inte så konstigt om de som nu blir arbetslösa känner att företagens vinster på något sätt skapas på samhällets bekostnad.
Och vi bara lullar med och tror att det här är det enda sättet att leva.
Himmel
Bossen kommer till Friends Arena i helgen. Den kraft och energi som han tar sig an världen med verkar outsinlig och det känns hoppfullt.
Helvete
Pollen. Allergin som förstör vårkänslorna och gör att man vandrar omkring som en enda stor rödgråten förkylning som inte kan prata på grund av heshet.