”Det är mer komplicerat än vad som har framgått”
Är det alltså fritt fram att våldta flickor med flaskor tills de börjar blöda?
Nej, dessbättre inte. Våldtäktsmålet i Umeå är mer komplicerat än vad som har framgått.
Tingsrätten för, i varje fall inledningsvis, ett resonemang som är såväl logiskt som begripligt.
Det påpekas att Högsta domstolen har slagit fast att det inte räcker med att någon påstår sig ha blivit utsatt för ett sexbrott, att det krävs stödbevisning av ett eller annat slag.
Jag tror att till och med de just nu mest upprörda twittrarna och bloggarna i grund och botten tycker att det är en god idé att ingen ska dömas utan övertygande bevisning.
Flickan i Umeå har frivilligt sex med två av pojkarna. En tredje pojke filmar. Så långt är alla inblandade överens. Det är då flaskan kommer in i bilden som det blir komplicerat.
Hon säger att den fördes in i henne av en av pojkarna mot hennes vilja. Visserligen sa hon inte emot, men hon knep ihop sina ben. Han särade dem igen. Hon var rädd, det gjorde ont.
Tingsrätten bedömer henne som trovärdig: berättelsen är detaljerad och tycks inte vara överdriven.
Dessutom har en av flickans kompisar vittnat om att hon efteråt berättade att hon hade blivit våldtagen. Ett vittne som domstolen sätter tillit till. Därmed finns också viss stödbevisning.
Svåra grunder att fälla
Å andra sidan konstaterar rätten att den medicinska undersökningen av flickan inte säger någonting av vikt. Och pojkarna, menar domstolen, gör inte ett lögnaktigt intryck. Och de säger alla tre att flaskan ingick i en sexlek som hon ställde upp på.
Låter detta troligt? Inte särskilt. Men inte heller orimligt. Det är svårt att fälla på dessa grunder.
Dessvärre lyckas domstolen sedan snurra till det ordentligt. De ihopknipna benen behöver inte innebära att grabbarna borde ha förstått att hon inte ville. Det kan betyda att hon är blyg.
Ursäkta? Blygsel är inte direkt det första jag förknippar med en ung kvinna som några minuter tidigare högst frivilligt deltagit i gruppsex.
Meningslöst att spekulera
Och människor som tänker ägna sig åt så pass avancerade saker som att köra upp flaskor i underliv har i min värld en förbannad skyldighet att fråga både sig själva och partnern vad ett par stängda lår betyder.
Åklagaren ska läsa domen ordentligt och fundera över helgen om hon tänker överklaga eller inte. Det är meningslöst att spekulera i vad hon kan tänkas komma fram till.
Jag nöjer mig med att konstatera att det är en delvis knasigt formulerad dom. Och ett betydligt mer svårbedömt fall än vad som har framgått under dagen.