Precis vad den här staden behöver
New York. Precis vad den här staden behöver, precis vad vi alla behöver.
Staden som aldrig sover, staden där miljoner och åter miljoner människor är på väg för att roa sig, tjäna en miljon, försöka hitta försörjning, på väg bort, på väg till.
Plötsligt är den alldeles stilla, och tyst.
Vi gick från Canal Street uppför Broadway mot Union Square, normalt en gata där fotgängarna trängs och bilarna tutar och jäktar och smiter fram fast ljusen slagit om till rött.
Det var lördag förmiddag och det var tyst. Det var knappt några människor ute och knappt några bilar. Alla visste att snöstormen skulle komma, i dagar hade TV-nyheterna varnat för ovädret som skulle dra in söderifrån men när det kom var det förvånansvärt stilla. Man vaknade på morgonen och staden var vit. Man gick ut och pulsade fram på trottoaren och skorna blev blöta och strumporna blev blöta och staden var täckt av snöflingor som virvlade runt, och husen fick otydliga kanter och växte tvekande fram som på ett gammalt fotografi som sakta framkallas.
"Vit orkan"
En del affärer var öppna men de hade inga kunder.
Då och då störtade kastvindar genom de ödsliga gatorna och snön slog sig fram horisontellt, rakt i ansiktet och in under jackor och kappor.
Det var det värsta snöovädret i New Yorks historia, meddelade TV-kanalen CNN.
Flygen var naturligtvis inställda. Från klockan 14.30 förbjöds civil trafik på vägarna. Bussturerna upphörde, tunnelbanan skulle stänga senare på dagen liksom pendeltågen och all annan tågtrafik. Nationalgardet kallades in. Guvernörerna i New York och New Jersey utlyste undantagstillstånd.
Metereologerna talade om en "vit orkan", något oerhört, något unikt, som tog sats över Atlanten.
Man förutsåg översvämningar i New Jersey och inledde tvångsevakueringar i de områden som kommer att drabbas.
”Precis vad vi behöver”
Men när vi sakta pulsade längs Broadway var det med en känsla av glädje. Utanför några affärer skyfflade tunt klädda karlar snö, en del av dem hade inte ens handskar.
De log.
Inga problem, sa en av dem. Jag gillar snö.
Jag hejdade en ung dam som hade dunjacka med kapuschongen uppfälld. Hon skrattade.
– Det är vackert! En sådan här dag är precis vad vi behöver.
Ungefär så lät svaren från alla jag talade med. I en stad där det alltid händer något, i en stad där alla är på g, ska man plötsligt hålla sig stilla. Guvernör Cuomo uppmanar befolkningen att stanna hemma.
När jag skriver detta rycker vinden i fönstret, snön yr upp och driver som en stressad dimma därute. Det kommer snö uppifrån, nerifrån och från sidan.
Det är mycket bekymmersamt. Och det är vackert och underbart.