Jag biter i äpplet och blir till en glad byfåne
Vi lever i en tid då många har en närmare relation med varumärket Apple än med frukten äpple.
Om jag lägger handen på hjärtat är jag förmodligen en av dem. Det hindrar dock inte att jag kan känna ett slags sorg över hur styvmoderligt det kära gamla äpplet behandlas.
Inne på Konsum går jag med korg under armen och plockar efter den handskrivna listan. Det går bra. Skinka. Flingor. Sånt. Men så kommer vi till detta med äpplen. Jag står i fruktavdelningen och registrerar följande: Det luktar ingenting. Köplusten är minimal. Många produkter ser lackade ut. Flera av dem är förmodligen lackade.
Äppelutbudet då. Golden delicious, såklart. Hitkörd på lastbil från Spanien. Granny Smith, det mest poänglösa av dem alla. Och så ytterligare något sprutmålat från Chile. Tusen mil i flygplan eller båt. Trots att årets skörd i Sverige är riklig går försäljningen trögt. Lantbrukets egen nyhetstidning ATL skriver att de billigare importäpplena ligger som en bromskloss i butikerna.
Svenska äpplen? frågar jag en personal som vänligt visar farbror till en särskild plats i butiken där några lådor gyllenröda godbitar lockar mig att fylla påsen till brädden. Direkt efter kassalinjen sätter jag tänderna i det första och blir stående som en glad byfåne med saften rinnande ur mungipan.
Tillbaka i nutid läser jag att Nordiska museet under helgen haft äppelutställning ”för att uppmärksamma fruktens plats i den svenska kulturhistorien”, och hemma på den gula byrån hittar jag en ny bok som halkat med från bokmässan: den heter kort och gott ”Svenska äpplen”.
Och som så ofta sammanfaller flera händelser till en tydlig indikation. Plötsligt står jag på krogen och lyssnar på två gamla vänner som befinner sig mitt förverkligandet av en dröm. Juristen och journalisten håller på att ta över en äppelodling på Österlen och berättar på ett sätt som är svårt att värja sig emot. Dom gör det. Dom plockar ner en dröm och biter till i livets kärna.
Jag önskar dem all lycka med sitt ädla äventyr, och hoppas att även svenska matbutiker kan ge svenska odlare den exponering de förtjänar. På vägen hem funderar jag på min morfar och hans underbara äpplen. Mina klätterträd var hans skafferi, och vår gemensamma favorit bar ett namn lika romantiskt poetiskt som en låt av Håkan Hellström.
Göteborgs Flickäpple.