Sluta att granska kvinnors kroppar

Varför detaljkritiseras kvinnors kroppar?

Trodde aldrig att jag skulle ägna en text åt Kim Kardashian. Av den enkla anledningen att jag inte borde veta vem Kim Kardashian är.

Allt den kvinnan gör och står för - eller jag slår mig själv på fingrarna här för jag vet naturligtvis inte ett skit om vad hon gör och står för i verkligheten, allt har jag fått slängt i ansiktet när mina ögon passerar vissa omslag när jag scannar tidningshyllan efter spännanade läsning - intresserar mig inte.

Hur som helst så vet jag trots mitt ointresse mer om Kim Kardashians kropp än vad som händer i Egypten just i detta nu. Jag vet att hon vikthånas och gravidklädhånas. Jag vet att hennes nyfödda unge heter North West, att hon är ihop med nån rappare, och jag vet att hon hatar sin kropp nu efter barnet och beställde fettsugning några dagar efter förlossningen.

Framför allt vet jag alldeles för mycket om Kim Kardashians kropp. Exakt hur den ser ut. Före och efter barn. Längd, vikt, mått. Påstått förstås. Men ändå. Jag vill inte ha all den här väldigt kränkande informationen i mitt huvud. Varför vet jag då allt det här? Är det för att Kim Kardashian har uträttat stordåd på jordklotet? Räddat världen? Har någon extrem konstnärlig talang? Nope, hon är en rik amerikansk dokusåpastjärna i samma genre som Paris Hilton och Nicole Richie vars kroppar jag för övrigt efter år av svensk medial hårdgranskning vet alldeles för mycket om också.

Kvinnors kroppar, nu även mammakroppar, är medias hetaste villebråd. Och då vill jag ge en extra hård och tillintetgörande känga till tidningen Veckans Nu som ser som sin enda uppgift att pumpa oss med kränkande bilder av för smala, för feta eller för opererade kvinnokroppar. Kroppar som inte har bett om att få se.

Och just nu är det Kim Kardashians tur att hårdgranskas, detaljkritiseras. Nästa månad tar nästa kropp över. Och jag spyr lite grann i munnen av den här samhällsordningen. Över det faktum att media tar sig rätten att granska och kränka kvinnor på det här sättet år 2013 i världens mest påstått jämställda land.

Himmel

Kräftor, kantareller och fullmånen. Gud vad jag älskar augusti, trots att den vittnar om att hösten snart är här.

Helvete

Drunkningsolyckorna i sommar. Står inte ut med tanken på alla barn som lämnats utan uppsikt och gått vatten­döden till mötes.

Följ ämnen i artikeln