Vill inte se militären på vår nationaldag
Uppdaterad 2015-04-13 | Publicerad 2015-04-12
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Lillemor Elfgren, programsamordnare på Västerbottens museum, kunde väl knappast ana i början av veckan att hon mot slutet av densamma skulle vara en av Sveriges mest diskuterade människor. Men så blev det och allt är militärens fel. Lillemor planerade för nationaldagsfirandet på Gammliaområdet och tog beslutet att säga nej till Försvarsmaktens propå att få delta. Hon menade att det kommer att vara så många ”nya svenskar” på plats som kommer från traumatiska förhållanden och därför kändes det inte rätt att ha militärfordon på området.
Reaktionerna var vildsinta. Både högt uppsatta M-politiker och så kallat vanligt folk tycker nu att detta är kränkande inte bara mot Försvarsmakten, utan mot hela riket.
Jag tillhör inte de ”nya svenskar” som Lillemor Elfgren talar om och kan inte tala för dem, men jag vet att vi är en del ”gamla svenskar” som inte heller är särskilt förtjusta i att ta del av vapen och pansarvagnar och springande militärer på offentliga platser.
Varje gång jag ser ett militärt fordon så blir jag illa till mods och vill att de försvinner.
Jag vill inte se dem generellt och jag vill absolut inte se dem på nationaldagen. Jag fattar att frågan är kontroversiell. Det finns säkert människor som skulle tycka att det vore råmäktigt om vi i Sverige införde militära nationaldagsfiranden, människor som skulle stå stolta längs vägkanten och se hur pansarvagnarna skrider upp mot Skansen den 6 juni, människor som skulle få rysningar av att se kamouflerade tonåringar springa runt och huka sig med vapen över axeln.
Men jag är alltså inte en av dem.
Jag hatar vapen och jag är dessutom rädd för dem.
Jag tycker det är ok att vi har en försvarsmakt. Men jag vill inte ta del av den över huvud taget. Jag vill inte se den.
Jag vill inte att militären ska spela framträdande roller under nationella firanden.
Jag vill inte se fanor och kolonner. Jag vill inte höra marschmusik. Jag vet att Adolf Hitler gillade sånt. Och diktaturstater lite här och var i världen kör mycket med de där grejerna. Men jag vill inte att Sverige ska vara ett sånt land.