Svenska muslimer döms på förhand – och ingen bryr sig
Det är möjligt att de svenskar som i början av sommaren dömdes som terrorister i Köpenhamn faktiskt är skyldiga. Det föreligger en del bevisning i form av beslagtagna vapen och, givetvis, avlyssnade telefonsamtal och buggning av privatbostäder.
Ändå finns det skäl att hysa tvivel. Det handlar, som oftast, om ett brott som inte har ägt rum. Och det var en dansk terroristrättegång och i Danmark slutar alla sådana med fällande dom, ungefär som i svenska spionmål under det kalla kriget.
Och den påstådde terrorist som synbarligen hoppade av, han lämnade den bil som var på väg till Köpenhamn, dömdes hårdast. Det ser som vanligt underligt ut men vi vet för lite eftersom den svenska mediebevakningen var så gott som obefintlig.
Svenska journalister är nämligen aktivt ointresserade av att bevaka terroristrättegångar utom i fallet Breivik. Det beror i första hand på att de svenska medierna förhandsdömer alla terroristmisstänkta.
Gången är alltid densamma. Vår särskilda terroriståklagare Agneta Hilding Qvarnström belägger försvarsadvokaterna med yppandeförbud, munkavle vid vite och risk att förlora advokatyrket. Därefter förser hon själv och Säpo medierna med en målande dramatisk och ofta mycket fantasifull version av vad de misstänkta är skyldiga till.
Lika beredvilligt som okritiskt kan medierna därefter servera allmänheten bloddrypande detaljer som aldrig kan dementeras. Eftersom advokaterna inte har yttrandefrihet. När det långt senare blir dags att visa beviskorten i rättegång behöver åklagaren inte oroa sig. De påstådda våldsdåden, som visserligen inte har ägt rum, har redan skildrats så utförligt i medierna att inget finns att tillägga. Och även om Expressen är villigast att låna sig till den här trafiken är de ingalunda unika. Också mer ansedda institutioner som Aktuellt och TT har betett sig lika svekfullt mot det egna yrket.
Inom prestigejournalistikens särskilda priskategori ”avslöjanden” är annars justitiemord högt värderade. Åtminstone om det gäller opolitiska brott som sexövergrepp och vanliga mord. Men lika angelägna som exempelvis ”Uppdrag granskning” kan bli när det gäller att avslöja en sjuksköterska för felbehandling eller svartskallar som fuskat med socialbidragen, lika ointresserade blir de av ett pågående justitiemord mitt under näsan i deras egen stad. Som förra året, när tingsrätten i Göteborg dömde två unga somalier till långa fängelsestraff för att de i sina telefonsamtal och hemma i köket fantiserat om olämpliga ting utan att förstå att de var avlyssnade. Eller i år när två nya liknande förmågor åtalades för att ha planerat att mörda en rondellhundskonstnär.
Det handlar om två processer som framstår som litterära mardrömmar i Franz Kafkas stil och där bevisningen mest bestod av politiska funderingar. Något tydligare exempel på hur vår bodströmska lagstiftning fungerar som ren förföljelse av den muslimska minoriteten blir svårt att leta upp. Det borde vara ett självklart mål för ”Uppdrag granskning”, ”Kalla fakta”, ”Kaliber” och allt vad dessa avslöjarnissar i prestigejournalistiken kallar sig. Men ingen av dem lyfte ett finger.
Det är mycket talande. Och nedslående. Den svenska föreningen för inbördes beundrande undersökande journalister må dela ut allehanda guldspadar till varandra men är samtliga för fina för att ta i frågan om en systematisk juridisk förföljelse av en svensk minoritet. Vilket ändå är en demokratisk grundfråga, till skillnad mot vad de vanligtvis ägnar sin avslöjariver.
Att förklara denna omoraliska hållning är inte lätt, eftersom det bara kan finnas omoraliska förklaringar. Avslöjarna är rädda för ledarsidorna i DN och SvD, som man onekligen får på halsen om man kritiserar orättfärdiga terroristdomar, särskilt när man har rätt. Avslöjarna vill inte riskera sina guldspadar genom att berätta impopulära historier. De är kanske rädda för nätmobben och att få Sverigedemokraterna efter sig eller Gud vet vad.
Ändå – och nu kommer äntligen den goda nyheten – har Sverige klarat sig bättre från politiserad minoritetsförföljelse än vad Danmark har. I Danmark frikänns ingen terroristanklagad muslim. I Sverige har elva muslimer ställts inför rätta anklagade för terrorism. Bara två dömdes, de andra frikändes. Skandaldomen på 4,5 års fängelse för våldsfantasi i Göteborgs tingsrätt upphävdes av en enig hovrätt.
Det är alltså vår konservativa juristkår som stått emot, utan något som helst stöd från guldspadejägarna. Advokatsamfundet tillhör terroristlagarnas hårdaste kritiker. Inom domarkåren är misstänksamheten mot de nya raslagarna utbredd. Därför har det för det mesta slutat med frikännande när Säpo kommer dragandes med sina inspelningsband. Det vill säga frikännande i domstolen, vilket blott föranleder notiser. Eftersom samarbetet mellan åklagaren och Säpo och villiga medier redan klarat av förhandsdomen.
Och de två kurder som dömdes i domstol var icke skyldiga. Det rör sig om ett justitiemord som vore enkelt att avslöja. Om någon av våra guldspadehjältar blott gitte.
För övrigt anser jag att ...
… Sverige, efter norsk förebild, bör införa en oberoende instans för att pröva resningsansökningar i brottmål. Sedan Gjenopptakelsekommisjonen trädde i funktion 2004 har dubbelt så många felaktiga domar kunnat undanröjas, jämfört med det tidigare, svenska, systemet.
… EM i fotboll ändå fick ett roligt slut när Italien äntligen fick rejält med stryk utan möjlighet att filma sig ur svårigheterna.