Går mördare fria för SKL inte gör sitt jobb?
Två mördare kunde ha gått fria på grund av att Statens kriminaltekniska laboratorium använde felaktiga mätmetoder.
Sitter det människor i fängelse på felaktiga grunder för att landets ledande experter inte kan sitt jobb?
En skrivelse som kammaråklagare Gunilla Öhlin och några polischefer i Kalmar har ställt till SKL, numera Nationellt forensiskt centrum, inger oro.
Bakgrunden är ett mord på en 63-årig man i Småland, som uppmärksammades i tidningar, radio och tv sedan en 23-årig man för en kvinna tillhörande Missing People erkänt och pekat ut platsen där kroppen hade grävts ner.
I förhör tog mannen tillbaka sin berättelse. Och då sambon nekade blev den tekniska bevisningen avgörande.
Det rum där mordet skedde hade sanerats och renoverats efter dådet, men kriminaltekniker hittade blod som enligt deras analys kom från en människa.
Om detta höll SKL dock inte med. Djurblod, hävdade en analytiker.
Kunde lett till friande domar
Beskedet kom mitt under mordrättegången och försatte åklagare Gunilla Öhlin i problem.
En kriminaltekniker hade redan vittnat och den försvarsadvokat är inte född som inte med glädje hade kontrat med att kalla in en expert från landets enda nationella laboratorium, som för övrigt har det vetenskapliga ansvaret för svensk polis forensiska arbete.
En inte alltför djärv gissning är att den senare hade ansetts väga tyngre och den uppkomna förvirringen kunde mycket väl ha lett till friande domar i stället för de 18 års fängelse som såväl mannen som kvinnan dömdes till.
Åklagaren vände sig till ett labb i Storbritannien för att få ännu ett utlåtande. Att det skulle vara djurblod som hade hittats under golvskivorna lät helt enkelt inte sannolikt.
Valdes slumpmässigt
Rättegången var inne i sin slutfas och det var bråttom. Britterna gav ärendet förtur och lät snart meddela att det visst handlade om mänskligt blod.
Utredarna upptäckte samtidigt att av 13 inskickade tops med blodspår hade nio inte DNA-analyserats av SKL, trots att så skriftligen hade begärts.
Redan att SKL på eget bevåg slumpmässigt väljer ut vilket bevismaterial som ska analyseras vid ett så grovt brott som mord är oerhört. Det äventyrar resultatet i en förundersökning. Det är en fara för rättssäkerheten.
Men det ska bli ännu värre. Det misstänkta och noga rengjorda mordvapnet hade skickats till labbet i syfte att undersöka om där fanns blodrester. Nix, löd beskedet.
Sedan skickades hagelgeväret till vapenheten, där det blev liggande i månader. Först då åklagaren satte lite tryck vaknade SKL till liv. Vapenenheten tog sig en titt och upptäckte spår som kunde vara blodspår.
Tillbaka till biologienheten, som denna gång ansträngde sig en smula och kunde konstatera att det rörde sig om blod.
Går mördare fria?
Åklagaren och poliserna är av lätt insedda skäl inte imponerade av SKL. De klagar i sin skrivelse över nonchalans, mejl som inte besvaras och svävande besked.
”Prestige och förutfattade meningar får inte förekomma”. Det är inte svårt att hålla med.
Hur kunde då SKL ha så fel? Troligen för att de använder testmetoder anpassade för färskt blod. Detta trots att blod från en brottsplats ofta är åldrat, nedsmutsat och uppblandat med gud vet vad.
Har labbet lämnat felaktiga besked tidigare? Polisen skickar en betydande mängd prover varje år och metoden har använts i många år, på så väl färskt som gammalt blod.
Den skrämmande sanningen är att det är högst troligt att det åtskilliga gånger har blivit missvisande.
Sitter det rent av felaktigt dömda personer i fängelse på grund av inkompetens? Går mördare och våldtäktsmän som borde vara inlåsta fria?
Frågorna är djupt obehagliga, men måste ställas.