Det blir inte som Romson och Fridolin vill - det blir tvärtom
En sak är säker.
MP-krisen kommer inte att sluta som Romson och Fridolin önskar.
Det blir tvärtom.
Det har gått tio dagar sedan Miljöpartiets språkrör, utbildningsminister Gustav Fridolin och miljöminister Åsa Romson, vid en dramatisk presskonferens ställde sina platser till förfogande.
Valberedningen hade visserligen redan föreslagit att båda två skulle väljas om på kongressen nästa vecka. Ändå tog de till den extraordinära åtgärden. Om valberedningen hittade bättre personer var de beredda att kliva åt sidan, sade Gustav Fridolin.
Förklaringen var, enligt språkrören, att de ville ha ett stärkt mandat från sitt parti.
– Gustaf och jag vill fortsätta ta det ansvaret. Vi tror vi båda att vi kan ta oss stärkta genom det här, och vi vill ta partiet stärkt ur det här, sade Åsa Romson.
Det är det enda man med säkerhet vet inte kommer att hända. Varken Romson eller Fridolin kommer att gå stärkta ur den här processen.
Om båda språkrören röstas bort, vilket det finns risk för, är de definitivt inte stärkta. Då är de bortröstade.
Om en av dem röstas bort är de inte heller stärkta. Utan sargade. Duon är spräckt, mot deras egen vilja.
Om båda blir kvar kommer de inte heller att gå stärkta ur processen. Beslutet att ställa platserna till förfogande öppnade dammluckorna. Både Romson och Fridolin har offentligt kritiserats av höga företrädare för Miljöpartiet.
Väljarnas låga förtroende för Åsa Romson har lyfts fram som särskilt besvärande. Men också bristen på politiska framgångar utmålas som illavarslande. Liksom de låga siffrorna i väljarbarometrarna. Den avgående partisekreteraren har kallats för alltför svag och otydlig.
Märk väl, det jag refererar till här är det som sagts offentligt. Hur snacket går mellan skål och vägg törs man knappt tänka på.
Oavsett hur det slutar så uppnår språkrören alltså inte det mål de själva har satt upp. De går inte stärkta ur den här processen. De kommer att lämna den bakom sig starkt försvagade.
Miljöpartiet vill göra en omstart i samband med kongressen nästa vecka. Det låter bra, men vad är det?
Själva politiken kan ju knappast ändras, annat än i marginalerna. Miljöpartiet är övertygat om att de redan funnit sanningen och den går det ju självfallet inte att rucka på.
Återstår personerna, alltså de som leder partiet och bemannar de grönas staber i regeringskansliet. Ledningen kommer delvis att bytas ut genom att MP planerar ett byte av partisekreteraren. Språkrören kan bli utbytta.
Men avsaknaden av professionalism och framgångar i de eviga förhandlingar som ingår i en koalitionsregerings vardag gör att det kanske inte är politiken som ska läggas om. Det behov som för en utomstående tycks vara störst är utbildning av dem som dagligen verkar i regeringskansliet.
Krisen i Miljöpartiet bakbinder också statsminister Stefan Löfven (S). Posten som bostadsminister gapar tom sedan första halvan av april. Men det är ingen mening att göra något åt det ännu.
Först måste Löfven veta vilka som är Miljöpartiets språkrör. Först när dammet lagt sig efter den akuta MP-krisen är det möjligt för Löfven att ta nästa steg, ombilda regeringen på ett eller annat sätt.