Vad är det som säger att vi inte lever i ett matriarkat?
Uppdaterad 2011-03-09 | Publicerad 2005-04-15
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Jag har aldrig blivit sämre behandlad på grund av att jag är kvinna. I feministtider känns det nästan galet. Man talar om patriarkalt förtryck men jag kan inte se det. Är jag blind? Kanske befinner jag mig mitt i helvetet. I orkanens öga, vad vet jag. Men tänk om det är så enkelt att patriarkatet inte finns? Att orättvisorna mellan könen som vi tycks se, egentligen är frukterna av ett matriarkat?
Säkert har jag alldeles fel. Alla karlar är ju svin. Gubbslem. Potentiella våldtäktsmän. De nedvärderar kvinnor, förtrycker och utnyttjar. Sägs det. Men vem har uppfostrat dem? Hurdana mammor har de haft? För det är ju inte papporna som varit hemma med dem.
Kanske älskar mammorna sönder sina söner. Handikappar dem genom att blåsa upp deras självbild till verklighetsfrämmande proportioner. Och samtidigt lurar i sina döttrar anorektiska ideal. För om det inte är mammorna, vem är det då? Barnomsorg och skola är fyllda av damer som formar morgondagens män och kvinnor.
Media vek stor plats åt Feministiskt initiativ, uppblandat med lite lösa kroppsdelar och sexmonster. Jag blev nyfiken på Fi men kammade noll på google. Hittade finansinspektionen och finska sidor men inget blivande kvinnoparti. Skrev feministisktinitiativ.com och hamnade hos Antifeministiska samfundet. Där slår man hål på ojämlikhetsmyter. Väl underbyggt, politiskt inkorrekt och kanske alldeles sant. Det kostar 150 kronor om året att vara medlem. När jag till slut hittade till Fi:s hemsida såg jag att de, "bygger sin politik på en analys som tydliggör att kvinnors underordning beror av mäns överordning", och ska ha ett stånd på Kiviks marknad.
Och så tar de 200 kronor för medlemskap i sin klubb. Jag skickade mejl och påtalade att Antifeministiska är en femtiolapp billigare. Undrade samtidigt om Fi har något emot att man är medlem i båda, för balansens skull. Väntar fortfarande på svar.
Fi påstår att lönegapet mellan könen ökar. Men enligt SCB ligger löneskillnaden bara på en till fyra procent. Kvinnor dör senare, får pension längre. Det skulle faktiskt kunna innebära att kvinnor i slutändan får utbetalt en högre lön än män. Dessutom stjäls ett år av mäns liv för en ynka dagpenning då de tvingas göra lumpen. Bara för att de är män. Tänk om kvinnorna redan har makten. I så fall går all feminism ut på att pressa mannen ytterligare. Han jobbar, betalar skatt, snurrar hjulen för allas välfärd.
I vilket avseende har män störst makt och var finns de? Vilka bestämmer? Min frisör, advokat eller han som sopar trapphuset varje tisdag? Alla män eller bara vissa? De finns kanske i bolagsstyrelser och i företagsvärlden. Alltså har de makt över medlen. Varför? För att de är där. Mycket. Jobbar häcken av sig. Det finns plats för kvinnor också, men bara om de är beredda att jobba lika hårt.
Visst ska man värdera sin arbetsinsats i pengar. Ett par yrkeskategorier där kvinnor faktiskt tjänar betydligt mer än män är bland sexarbetare. Manliga porraktörer, strippor eller horor kommer aldrig upp i samma löneklass som sina kvinnliga kollegor. Och telesex är definitivt en kvinnodominerad bransch. Här har feminister en orättvisa till sin favör och ändå klagar de. Det gör mig konfunderad. I alla andra lägen identifierar sig feminister med andra kvinnor. Ser de en lättklädd kvinna på en reklampelare är det som om de själva fryser. Men vid sexarbete avstannar varje försök till identifikation.
Skulle det så kallade kvinnovåldet vara ett tecken på
patriarkatets förtryck? Det är inte makt som föder våld, utan maktlöshet. Tänk om mäns våld är ett symptom på deras maktlöshet i matriarkatet.
Om kvinnor och män faktiskt är jämlika och har samma värde borde det inte spela någon roll om man lever i ett patriarkalt eller matriarkalt samhälle. Vad har Fi tänkt ska ersätta
patriarkatet?
Jag tänker inte vara en matriarkal markatta som förstör för andra kvinnor. Men jag kräver lite mer än det jag hittills sett. Lika mycket som av män. Seså Fi, vässa nu era argument. Övertyga mig.
Säkert får jag äta upp mina ord. Det patriarkala monstret kommer och sätter tänderna i mig. Men den dagen den sorgen.