Socialdemokraterna har hamnat snett
Jobben har varit en paradgren för Socialdemokraterna.
Nu har de, åtminstone tillfälligt, spelat bort den.
Varför då?
Vid den här tiden före förra valet gick 421 000 personer arbetslösa enligt den definition som gäller sedan hösten 2007. Nu är det 488 000.
Jobben bör med andra ord vara en ännu viktigare fråga nu än för fyra år sedan.
Därför är det lätt att förstå S-ledaren Mona Sahlins bedrövelse över att väljarna anser att Socialdemokraterna bara är tvåa på jobben. Fler tycker att ärkerivalerna Moderaterna är bättre.
Jobben står alltid högt upp på väljarnas lista över viktiga valfrågor. Men redan i förra valet hamnade Socialdemokraterna snett.
På våren var förtroendet fortfarande i topp. Men sedan kom 1 maj och dåvarande S-ledaren Göran Perssons ryktbara uttalande om att jobben inte skulle
bli en stor valfråga. De skulle komma av sig själv.
Han fick fel. Det blev, som vanligt, en av valets viktigaste frågor och för en gång skull var M och S helt överens. I sina respektive valanalyser pekades jobben ut som ett av de viktigaste skälen till att alliansen vann – och Socialdemokraterna förlorade.
– En symbol för regeringens misslyckande och likväl en symbol för alliansens förnyelse, skrev Moderaterna.
– Partiet hamnade i försvarsställning och kom i alltför hög grad att uppfattas som att man inte erkände att problemet fanns, slog Socialdemokraterna fast.
Ända sedan det så kallade efterkrigsprogrammet på 1940-talet har full sysselsättning varit grundbulten i Socialdemokraternas ekonomiska politik och en viktig del av partiets identitet. Väljarna har också haft ett högt förtroende för partiet på den punkten.
Men så är det alltså inte nu. Med drygt en månad kvar till valet är det betydligt fler som tycker att Moderaterna är duktigare.
Vad beror det på? Brist på idéer är den troligaste förklaringen. Socialdemokraterna har varken själva eller tillsammans med de andra rödgröna partierna presterat något som ens liknar nyskapande på detta viktiga område.
Vad betyder det? Det kan man tyvärr inte veta med bestämdhet förrän efter valet. Men bra är det inte.
Man vinner inte val på gamla meriter. Man vinner på att ge hopp om framtiden.
Och det har Mona Sahlin inte lyckats göra på jobbområdet – än.