Vettigt med alternativ till fängelsestraff

Det är, vad vissa politiker och högljudda tyckonomer än må hävda, vettigt med alternativ till fängelse.

De som exempelvis bär fotboja återfaller mer sällan i brott, visar ny statistik från Kriminalvården.

KOS, Kriminalvårdens årliga statistikrapport, innehåller intressant läsning. Den släpptes i dag och visar att 2000-talets nedåtgående trend rörande återfall i kriminalitet håller i sig.

Andelen personer som begick nya brott inom tre år var 29 procent 2013, vilket är en minskning med 13 procentenheter jämfört med 1999.

Lägsta återfallsfrekvensen har de som avtjänar straffet med fotboja och de som dömts till villkorligt med samhällstjänst.

Att så är fallet beror naturligtvis inte bara på val av påföljd. Risken är större att en person som begår ett så allvarligt brott att inget annat straff än fängelse är möjligt återfaller än ett ångerfyllt rattfyllo eller någon som hamnar i ekonomiska problem och begår ett amatörmässigt bedrägeri.

Men rimligen bidrar Kriminalvårdens arbete, som grundar sig på forskning och erfarenhet, till den positiva utvecklingen.

En rapport från december 2016 stödjer den tesen. Två forskare vid Kriminalvården undersökte hur det gick för närmare 40 000 personer som släppts ur fängelse mellan åren 2007 och 2013.

Resultatet var tydligt: De som fick någon form av utslussning, exempelvis frigång, för att underlätta i övergången från anstalt till frihet begick mer sällan nya brott.

Det är mot denna bakgrund svårt att tycka någonting annat än att fler borde ha getts möjlighet till utslussning än en femtedel av den undersökta gruppen.

Återfallen i Sverige är i ett internationellt perspektiv få. Det är glädjande. Men det innebär inte att allting är bra. För det är det sannerligen inte.

Den nya rapporten visar nämligen att tre av fyra nyintagna i fängelse förra året hade en strafftid på ett år eller mindre. Var femte dömdes till en månads fängelse eller mindre.

Några veckor bakom murar upplevs knappast som särskilt ingripande av den som döms. Trovärdigheten i den hårdaste bestraffningen staten har till sitt förfogande kan undergrävas. Och korta inlåsningstider gör det svårt att hinna fullfölja Kriminalvårdens insatser.

Ett intelligent alternativ till de korta fängelsestraffen vore utökade möjligheter till påföljd inom frivården. Det skulle sannolikt föra det goda med sig att antalet återfall sjunker ytterligare.

Men jag antar att det är meningslöst att ens antyda ett sådant reformarbete i en tid där så mycket av den kriminalpolitiska debatten kretsar kring nya terrorlagar, avskaffad ungdomsrabatt och krav på fler livstidsdomar.

Följ ämnen i artikeln