Bättre läsa Kalle Anka än Bibeln
Uppdaterad 2011-03-09 | Publicerad 2005-10-28
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Kvartssamtal. Min nioåring och jag lyssnar till klassläraren. Jag får
veta att jag har en klok men lite ofokuserad son. Och största problemet är tydligen att han brukar ifrågasätta saker. Problem? Jag och läraren tänker olika och är sällan överens, så jag väljer att hålla mig lugn.
När sonen ibland pratar om att byta skola förklarar jag att det är helt riktigt att läraren är lite märklig men att det ska komma många kufar på livets väg. Viktigaste projektet är alltså att lära sig hantera honom. Det är en mycket bra övning inför framtiden.
Läraren fortsätter berätta att de läser och diskuterar Bibeln. Jag måste opponera mig. Skildes inte kyrkan från staten 2000? Han förklarar att eftersom Bibeln ligger till grund för hela det västerländska samhället, dess
lagar och regler, så är det viktigt att barnen läser den.
Men vänta nu. Demokrati och antikens Grekland då? "Men det är fantastiska berättelser", försvarar han. Absolut. Som hårt drillad katolik kan jag nästan
alla. Om när Abraham ska skära halsen av sin egen son för att Gud vill. Eller om den förlorade sonen som får allt. Om hur folk förvandlas till saltstoder för att de ser sig om efter sina hem i
homofila Sodom och Gomorra.
Historier av självgodhet, dubbelmoral och gudomlig nyckfullhet. Och om kvinnan har varit otrogen stenas hon utanför stadsmuren. Jag menar att det finns andra berättelser i litteraturen, lika fantastiska och betydligt mer sedelärande. Klassläraren fnyser och säger att Bibeln minsann lär ut rätt och fel, ont och gott. Jag får svårt att behålla lugnet.
De som har Gud på sin sida rättfärdigar de grymmaste våldshandlingar i krig. De slaktar och hänvisar till Gud. Och
i fredligare sammanhang är de religiösa alltför ofta de självgoda. Hade Jesus knackat på vår port i dag hade vi aldrig öppnat: "Det vet man ju hur de är, från de där regionerna ... Ser dessutom ut som bin Ladin." Det är förresten Svenska Bibelsällskapet, knappt tio personer, som lobbar hårt för Bibeln i skolan.
Läraren är en sådan som skiljer finkultur från fulkultur. Serietidningar är till exempel fult. Bibeln är fint. Men är det så svårt att se det stora i det lilla? Måste det stå "högkvalitativ" på saker för att han ska se att det är bra?
I mina ögon skulle det vara lika bra, eller bättre, om barnen fick läsa och diskutera till exempel Kalle Anka.
I Kalle Ankas värld finns jämställdhet. Kärnfamiljen är inte ett ideal. Kalle är en ensamstående far som värnar sina tre
ickebiologiska barn. Han är lättjefull, mänsklig och ärlig, och trots att han gång på gång åker på nitar reser han sig alltid igen. Han lever i ett öppet förhållande med flickvännen Kajsa. Hon håller hårt på sin självständighet, blir uppvaktad av andra män men väljer alltid Kalle framför till exempel den lyckosamme kusinen Alexander Lukas, därför att Lukas är falsk.
Björnligan åker alltid i fängelse. Dessutom kan man därifrån diskutera homosexualitet med tanke på att björnarna känns som en omskrivning för gayvärldens Bears. Och vad har farmor Anka, som reder sig bra på sin gård, för förhållande till den betydligt yngre Mårten Gås? Farbror Joakim är stormrik, men är han lycklig? Han är en missnöjd själ, men får uppleva många äventyr tack vare sin stinna kassa. Dock lever han
ensam, så tur och materiellt
välstånd är inte alltid vägen
till lycka och kärlek.
När jag var i min sons ålder fick jag lära mig att man i andra länder lärde ut propaganda i skolorna. Det är lätt att se andras men inte sin egen. Flisan i sin broders öga, men inte bjälken
i sitt eget. Dagens svenska skola är lika fylld av skev information som Sovjet på sin tid.
Intressant att min sons skepsis stör ordningen. Läraren tycker att det är irriterande att bli ifrågasatt. Lär i stället barnen det allra viktigaste: att tvivla och ifrågasätta.
De skeptiska är de tänkande. Och när tvivlarna blir tvärsäkra behövs nya tvivlare att ifrågasätta dem. Tvivlet är det som har fått oss att överleva så här pass länge, men varje makt försöker sudda det ur sina undersåtar. De inser inte att förlusten av tvivel är början till slutet. Så läs Bibeln, mitt barn, men med vaksamma ögon.