Halloween blev en riktig skräckhelg
Plötsligt förvandlades halloween till skräck på riktigt. Terrorn kom till stan i form av ett bombhot som fyllde gatorna med poliser i tung säkerhetsutrustning och vakande blick. Talesmän gick ut i media och berättade om hotet och misstanken: förberedelse för terrorism.
Reportrar hittade shoppare som vittnade om rädsla och obehag. Vissa butiker tyckte det gick lite trögt. Men för det mesta verkade göteborgarna ta hotet med relativt lugn.
Själv hölls jag mest hemma med tämligen vardagliga sysslor. Flyttade möbler, sorterade kläder, körde till tippen och förberedde ett födelsedagskalas.
Resten av familjen var ute på stan. Jag fejade till tonerna av Håkans nya, men visst tänkte jag tanken. Jag såg min arbetsplats på bild i nätets nyhetsflöde. Ibland kollade jag ut genom fönstret ner mot city. Sen hörde jag glada fotsteg i trappan och började skära tomater.
Som så ofta när något ”internationellt” inträffar i Sverige finns det två typiska reaktioner. Den ena är ojojoj det tror man ju inte att nåt sånt kan hända här. Den andra är det automatiska snacket om polisiär överdrift. Bägge reaktionerna känns lika omoderna.
Den första är blåögt naiv och yttras oftast av människor som inte förstått att Sveriges dagar som skyddad verkstad är över sedan länge, trots två ministermord och en pågående krigsinsats. Den andra handlar om hur våra Kling & Klang-poliser leker FBI, eller hur allt egentligen är en suspekt skenmanöver eller en maktdemonstration som bara förtjänar löje.
I många (troligen de flesta) svenskars medvetande är terrordåd något som reserverats för världens storstäder: New York, Madrid, London, Istanbul, Jerusalem. Där smäller det. Men inte här i snälla Sverige och goa Göteborg.
Varför skulle det inte hända här?
Få saker skulle väl sätta skräck i Europa som en framgångsrik terrorattack med många dödsoffer i en halvmiljonstad som de flesta måste googla för att hitta på kartan? Och där stadskärnan visar sig ha ett av norra Europas största köpcentra med 35 miljoner besökare varje år...
Det är möjligt att polisen varit helt av banan, och att insats och gripanden och anhållanden visar sig vara befängda felgissningar. Det är möjligt att de nu frisläppta familjefäderna bara är olyckliga offer för ett rättsövergrepp.
Men det är knappast möj-ligt att det fortfarande är omöjligt – att sånt kan hända här.