Våldtäktsdomen avslöjar systemfelet

Mål B2300 - 15 i Hovrätten över Skåne och Blekinge är intressant ur två aspekter.

Dels har ännu ett kapitel i evighetssåpan nämndemannaeländet skrivits, dels säger fallet någonting om debatten om våldtäktsmål.

En 27-årig man dömdes i måndags till två års fängelse för våldtäkt och ringa narkotikabrott av hovrätten.

Han var på midsommarafton på fest med några vänner i en villa i ett mindre samhälle i södra Sverige. En 21-årig kvinna i sällskapet blev kraftigt berusad och hjälptes upp för trapporna till en bäddsoffa av kompisar.

Senare på kvällen upptäckte några andra kompisar att 27-åringen lagt sig bakom den sovande kvinnan och såg ut att ha samlag med henne. Bråk uppstod, polis larmades och en anmälan om våldtäkt upprättades.

Inför rätten berättade kvinnan att hennes minnesbilder från natten bara var fragmentariska, men att hon vaknade av att mannen drog sin penis ur henne.

Mannen förnekade brott. Han sa att han vaknade av att kompisar var arga och slog honom. Om nu sexuellt umgänge hade förekommit så måste det ha skett i sömnen.

Två vittnen finns. De kom upp för trappan och märkte att mannen gjorde juckande rörelser mot kvinnan under en filt. En av dem drog bort täcket och såg hur han snabbt avbröt sin aktivitet.

Det skulle senare också visa sig att det fanns dna från kvinnan i mannens kalsonger.
Våldtäktsmål är ofta svåra. Det finns sällan vittnen. Det brukar vara si och så med teknisk bevisning. I detta fall fanns båda delarna och kammaråklagare Maja Källén hade således ett i dessa sammanhang osedvanligt gott utgångsläge.

Och då en expert vittnade om att mannens beteende inte var typiskt för människor som har sex i sömnen var en fällande dom självklar.

Hovrätten rättade därmed till en undermålig tingsrättsdom. I den första instansen kliade sig nämndemännen i huvudet och ansträngde sig sedan allt vad de orkade för att vifta bort bevisen.

Jo, visst var vittnena trovärdiga. Men de hade trots allt druckit och bråk hade uppstått. Kanske missförstods situationen? Visserligen var mannen och kvinnan nakna nertill, men var det verkligen säkert att könsorganen varit i kontakt med varandra?

Inte heller spåren i kalsongerna höll. Eftersom det inte hade gått att reda ut vilken slags kroppsvätska det handlade om gick det inte att utesluta att mannen hade varit i kontakt med någon annan av hennes kroppsdelar än underlivet.

Mannen friades för våldtäkt. Om bevisningen inte räckte till i det här fallet, vad krävs då för fällande dom i sexualbrottmål?
Exemplen på när amatördomare beter sig konstigt börjar bli smärtsamt många. Är det inte fullgod bevisning som trollas bort så är det rättegångar som måste tas om eftersom någon nämndeman inte har begripit att hen inte kan döma i ett mål där hens kusin är tilltalad.

Men riksdagen är inte intresserad av att göra någonting åt det nuvarande systemet, då uppdraget som nämndeman är en lagom ansträngande reträttpost för partikamrater som har gjort sitt.

Det finns dock ytterligare en aspekt på detta fall.

Frianden i våldtäktsmål skapar stundom en oerhörd vrede. Ibland är den berättigad, nog avkunnas svaga domar, men för det mesta är utgången begriplig. I varje fall för den som orkar läsa domen i stället för att förlita sig på pressens ofta ofullständiga beskrivning av ärendet.

Det går aldrig att förutse när ett drev uppstår. Ungefär två tredjedelar av de sexualbrott som går till åtal leder till fällande dom, vilket innebär att flera frikännanden i veckan passerar utan uppståndelse.

Jag skrev om den usla tingsrättsdomen då den avkunnades för några månader sedan och förväntade mig att den skulle utlösa känslor. Men reaktionerna uteblev i princip helt.

Några dagar senare insåg jag vad som troligen hade hänt. Att nämndemän ibland dömer knasigt vet alla. I just det här fallet var dock juristdomaren en rimlig människa som ansåg att bevisen höll och att 27-åringen borde fällas för våldtäkt. Men han röstades ner av amatörerna.

En viktig, för att inte säga avgörande, komponent i denna dramaturgi är att juristdomarna är perukstockar med sexualmoral från 1800-talet.

Då inte denna dimension fanns, uteblev också vreden.

Följ ämnen i artikeln