”Hänsyn” är ett ord som snart försvunnit

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Julhelgerna inklusive nyåret har dansats ut men lagret av smällare och raketer som både unga och gamla småpojkar har köpt på sig förefaller outsinligt.

I mer än tre veckor har taxarna varit svåra att få ut efter mörkrets inbrott. Mörkret bryter in tidigt såhär års varför det har varit svårt att över huvud taget rasta hundarna tillräckligt.

Hanen Index, som i de flesta avseenden är världens coolaste typ, blir allt mer skotträdd för vart år som går. Det började för fem år sedan med en smällare nästan rakt i örat på honom. Nu kan jag knappt knäppa med en kulspetspenna så reagerar han.

Sedan en vecka tillbaka är det förkylt för Taiga också. En dånande raket gick i vädret alldeles i närheten där vi gick i vårt bostadsområde klockan halv ett på natten till den sjunde januari. Taiga blev inte så skrämd som Index men när hon såg hans panik blev hon också ifrån sig.

Så nu ligger de och skakar i kapp under min säng efter kvällspromenaden. I sommar, när åskvädren drar fram över nejden, kan de förtvivlat försöka gömma sig tillsammans. Delad förtvivlan är dubbel förtvivlan eller hur? Det ska bli spännande att se hur länge Index gravt förstorade hjärta håller.

Detta är ett gammalt och uttjatat ämne för både kolumnister och andra hundägare som beklagar sig offentligt inför varje nyår. Vissa tycker att det är så uttjatat att det enda raka vore att skrämma ihjäl stans hundar en gång för alla.

Jag tänker ändå tjata vidare eftersom detta hundägarnas utdragna nyårshelvete ter sig som ett tecken i tiden:

Hänsyn är ett ord som sannolikt snart kommer att uteslutas ur Svenska Akademiens ordlista. Så gör man med ord som råkat ur bruk och mist sin betydelse för de allra flesta.

Hänsyn innebär att man måste tänka på andra och inte bara hur det blir bäst för en själv. Sålunda är det ett ord som i någon mån hör hemma inom kollektivets sfär, låt vara att det kan användas inom ytterst små kollektiv som exempelvis familjen eller rentav äktenskapet.

Vid ordet hänsyn häftar en mycket svag men ändå urskiljbar doft av demokrati. Det finns de som tycker att demokrati doftar avslaget som torrt hö. De föredrar den mustigare doften av marknad. På marknaden kan var och en se till sitt, sina behov och vad de kostar utan sidoblickar på någon annans behov.

Nå, de säger ju inte direkt att de är emot demokrati, Niklas Ekdal och allt vad de heter på Dagens Nyheters ledarsida. Det vore inte politiskt korrekt i en stor liberal morgontidning.

Men de säger att de hellre är kunder än medborgare. De säger att de hellre är köpare på en privat sjukvårdsmarknad än patienter i behov av vård i en offentlig sjukvårdsorganisation.

Det är inte tu tal om att vissa behov tillfredsställs bäst på en marknad. Men inget sådant, som vi bara kan få med hjälp av andra männi­skors hänsyn, lämpar sig för att köpas och säljas. Vi får inte ren luft, rent vatten, ren stad eller ren jord på annat sätt än att folk, kommuner eller regeringar tänker mer på andra och helheten än på att maximera sina egna intressen på en marknad.

Vi får inte högkvalificerad sjukvård för alla om inte hänsynen till alla finns inbyggd i sättet att producera, distribuera och finansiera.

Detta förutsätter demokrati och att ordet hänsyn ingår i vokabulären som styr vårt sätt att tänka.

Men om ordet inte ingår, om man exempelvis tänker uteslutande på sitt eget behov av sprakande och smällande nöje, på sin frihet att köpa på sig så mycket pjäser av det åtråvärda slaget som plånboken tål och på sin lust att fyra av dem närhelst det passar en, för hundarna är inte ens problem, inte ängsliga mattars och hussars bryderi heller för övrigt, då tänker man rätt i tiden.

Yrsa Stenius