Motståndet vaknar först när roséminglet är hotat

Skurup har varken ­någon bokmässa eller politikervecka, men nazister finns där.

Fråga socialdemokraten Pierre Esbjörnsson. Efter förra valet blev han kommunalråd i den skånska halv­idyllen som främst är känd för sin kommunslogan. Låt oss återkomma till den.

En höstkväll 2016 nattade Pierre Esbjörnsson sina två barn, för att därefter själv slumra till. Men snart väcktes han av en knall. Utanför stod bilen i lågor.

Elden spred sig till garaget. Vore det inte för brandkårens snabba utryckning hade hela huset satts i brand. Polisen fastslog att det rörde sig om en brandbomb.

På ena husfasaden, ett budskap i sprayfärg: Nordiska motståndsrörelsens symbol.

Morgonen efter tvingades Esbjörnsson flytta till ett skyddat boende. I julas meddelade han sin avgång från politiken. För barnens skull, främst. De kunde inte längre sova.

- Jag tycker det är ett jävla övergrepp på den svenska demokratin. Man åker till en folkvald politiker och försöker ta livet av honom, sa han till Sydsvenskan.

Enligt Säpo är Nordiska motståndsrörelsen den ­nazistiska organisation som utgör störst hot mot Sveriges inre säkerhet. I dagarna slog mängder av svenskar bakut efter nyheten om att NMR får delta under politikerveckan i Almedalen.

Och 2 000 kulturskapare vill bojkotta höstens bokmässa i Göteborg, eftersom högerextrema Nya Tider - med kopplingar till NMR - tillåts ställa ut.

Men i Skurup är det tyst.

Den manifestation som planerades mot ”de onda krafterna” verkar aldrig ha blivit av, eller så missade ­bara alla medier att rapportera om den. När Esbjörnsson för en månad sedan avtackades var bara närmast sörjande lokaltidningar på plats.

I januari i år hyrde NMR in sig på Folkets hus under falskt namn, men det avslöjades inte förrän två journaliststudenter på Skurups folkhögskola grävde i fallet.

Detta säger ingenting nytt om nazismen i Sverige. Men det säger någonting om Sverige.

Ingenting händer när en landsbygdskommun drabbas. Det breda motståndet mobiliseras inte förrän ­extremhögern hotar att förstöra ett rosémingel eller någon folkomröstning i något EU-land på kontinenten.

Kommunens slogan? Den är inte politisk, men den borde vara det:

”When in Europe, don’t miss ­Skurup.”