Barn med NPF-diagnoser kan fara illa när föräldrar delar allt
“Sharenting”, när föräldrar publiceras bilder och annan privat information om sina barn online, är ett hett samtalsämne och den som är vårdslös kring sina barns integritet kan förvänta sig hård kritik.
Det gäller framförallt influencers, som under många år har gjort det till en sport att bygga varumärken och dra in samarbeten med hjälp av sina barn.
I takt med att debatten om barns integritet har blivit högljudd har alltfler löst bildproblemen genom att placera väl valda smileys i barnens nyllen.
Men borde vi inte prata mer om all annan typ av integritetskränkningar mot barn som pågår i sociala medier?
Jag ser hur folk rasar över att en tvåårings utbrott dokumenteras och publiceras, men ser sällan samma kritik riktas mot de som i detalj berättar om sina barns ADHD-diagnoser, svårigheter i skolan eller hetsiga temperament.
Vad spelar det för roll om du censurerar ditt barns ansikte om du i samma publicering berättar om att barnet är mobbat?
Personligen hade jag nog som barn känt mig mer kränkt över att mina föräldrar hade delat med sig om mina eventuella svårigheter att koncentrera mig, komma iväg till skolan och psykiska diagnoser än en bild där jag som litet barn ligger skrikande på ett ICA-golv.
Under hashtags som #npfförälder kan man läsa hur både kända och okända svenskar delar med sig om hur svårt det är för barnen, men också dem själva, att navigera i ett samhälle som saknar förståelse för funktionsnedsättningar.
Behovet av att dela med sig och söka stöd är, helt förståeligt, stort. Ingen kan förminska de utmaningar som föräldrar till barn som har neuropsykiatriska funktionsnedsättningar möter, och de flesta håller nog med om att mer samtal om och kunskap kring diagnoser behövs – men ska det verkligen ske på bekostnad av barns integritet?
Det handlar inte bara om barnets känslor inför att deras mest privata vädras inför världen. En rimlig fråga att ställa sig innan man skriver att ens barn (framförallt om barnet är äldre) är hemmasittare eller alltid hamnar i bråk, är hur det kan påverka omvärldens syn på barnet även i framtiden. I en tid när allt går att hitta i sociala medier, och när chefer inför en rekrytering i minsta detalj kan kartlägga de sökande, torde det inte vara ett framgångsrecept att ha blivit stämplad som ansvarslös bråkstake som vägrar lyda regler – av sina egna föräldrar dessutom.
Problemet med “sharenting” är långt mycket större än bilder på kändisbarn, men att diskutera andra typer av uthängningar är känsligt. För syftet när föräldrar berättar om NPF-diagnoser eller andra svårigheter är gott, men likväl kan det också göra ont. Det handlar inte om skam eller att ”gömma undan” sina barn, bara att låta dem bestämma mer själva. Den gyllene regeln bör råda: dela inte med dig av privata uppgifter om andra om det är sådant du själv inte hade velat att andra delade om dig. Alldeles oavsett om de vi berättar om är vårt eget kött och blod.