Jublet steg – men var någon övertygad?
Läs Kadhammar i kulisserna
Upp på scenen klev Sahlin, Persson och Carlsson. Wanja Lundby Wedin och Bertil Jonsson var med som bonus.
Tillsammans skulle de visa arbetarrörelsens förkrossande och i historien allt överskuggande styrka. Jublet steg mot Centralens höga, välvda tak.
Främst kom glädjeyran från Eric Sundström, konferencier och chefredaktör för den socialdemokratiska tidskriften Aktuellt i Politiken.
– En lång applåd! en jämlik applåd, en solidarisk applåd, en framtidsinriktad, klimatneutral applåd! jublade han när kvintetten radade upp sig på den låga scenen.
Runt dem, på bänkar med säten av vit galon, satt inkallade socialdemokratiska valarbetare. Där satt också Veronica Palm, ordförande för Stockholms partidistrikt och därmed en av socialdemokratins tyngsta ledare. Hon hade fått veta om mötet samma morgon.
I publiken såg jag några av rörelsens främsta namn. Mats Hulth. Carin Jämtin. Sven-Erik Österberg. Ygeman. Ylva Johansson.
Valgeneralen Karin Pettersson åt en hamburgare. Över-valgeneralen Bo Krogvig stod först på ena sidan och sen på den andra, som om han sökte bästa position för att se kvinnorna och männen på scenen, eller höra vad folk sa i publiken.
– Fortsätt att applådera! ropade Sundström. Applådera för Sveriges nästa kvinnliga statsminister!
Trodde någon av åhörarna på det? Trodde någon på scenen?
Göran Persson stod bredvid Sahlin, samme Persson som sagt: ”Hennes styrka är inte tänkandet”.
I förrgår satt jag på en av bänkarna och talade med Björn von Sydow, tidigare riksdagens talman, innan dess mångårig regeringskollega till Sahlin.
Han hade varit på valresa till Karlskrona och blivit häpen över det agg som männen på varvet hyste till Socialdemokraternas ledare. De hade talat om Tobleroneaffären, en 15 år gammal skandal som de flesta i det politiska och mediala etablissemanget nog anser vara förlåten och glömd.
På scenen talade de växelvis, som uppvärmning för huvudpersonen.
– Då applåderar vi igen! ropade Sundström.
Så stod hon där med mikrofonen i hand, klädd i mörk byxdräkt som signalerade allvar. Hon var omgiven av vänner eller i alla fall partikamrater som säger sig vara vänner.
– I jämlikhetens Sverige, i möjligheternas land ...
Om opinionsinstituten får rätt går socialdemokratin mot ett katastrofval och Mona Sahlin mot ett nederlag som hon får svårt att överleva politiskt.
– ... delar vi inte in människor i bärande och tärande...
Vad hände?
– Vi håller i denna låånga, solidariska, jämlika applåd! ropade Sundström.
Sedan var det slut.