Demokratin förlorare när få brott klaras upp
Jag känner ett flertal poliser, umgås med några och har stor respekt för de flesta av dem. De har ett slitsamt jobb, låga löner och de möts för det mesta av otacksamhet från allmänheten. Ändå knogar de vidare. Tack för det.
Visst finns det rötägg inom poliskåren. Det är inte konstigare än att det finns idioter i andra yrkesgrupper, journalistskrået icke undantaget.
I vissa avseenden är det dock rimligt att ställa betydligt högre krav på poliser än på till exempel murare eller nagelteknologer. Polisen har ju våldsmonopol. I tjänsten kan de till och med använda dödligt våld om det anses nödvändigt.
Myndigheten får dock inte ljuga om orsakerna till varför de skjutit ihjäl en person, vilket den gjorde i somras, när en ”kommunikatör” påstod att en ihjälskjuten 28-åring hade skjutit mot poliserna. Det hade han inte. Men rättelsen kom först en dryg månad senare, vilket är uppseendeväckande. Av flera skäl. Inte minst för att en så allvarlig händelse borde utretts oerhört mycket snabbare. Misstanken som föds är helt naturlig: Försöker de mörka i ett fall kanske de gör det i andra.
Ständiga rapporter i pressen, senast en utmärkt artikelserie i Dagens Nyheter, talar om polismyndighetens ineffektivitet. Vad det beror på vet ingen säkert, allra minst ledningen i den nya organisationen, som skulle bli så bra.
Det vi vet (med hjälp av Brottsförebyggande rådet) är att många allvarliga brott aldrig klaras upp.
Eftersom befolkningen i Sverige spelar mest eller näst mest i Europa kan det passa bra med ett par jämförelser.
Chansen att vinna på Bingolotto är en på sju. Var sjunde lott ger alltså vinst.
Det är ungefär samma förhållande när det gäller att ta fast gärningsmän i våldtäktsfall. Bara ett av sju klaras upp.
Den som köper en trisslott har fem gånger bättre chans att vinna något, än den som drabbas av bostadsinbrott kan räkna med att brottet klaras upp. Var femte Trisslott ger vinst, men bara vart 25:e bostadsinbrott blir löst.
Tycker ni att jämförelserna är konstiga?
Nå, de flesta vet att det inte lönar sig med spel. Utdelningen till spelarna är helt enkelt för låg. Statistiskt sett är det ingen affär. Folk spelar av andra skäl; spänning, förströelse eller spelmissbruk.
Men om 86 procent av våldtäkterna inte leder till straff, och 96 procent av bostadsinbrotten inte leder till rättsliga åtgärder så kan man ju vända på resonemanget och säga att den gamla floskeln om att brott inte lönar sig tycks förlegad.
Sanningen är ju en annan, och den må vara en möjlighet för försäkringsbolagen, men den är ett stort problem för demokratin: Brott lönar sig!
Sablar också
På 1840-talet fick poliserna rätt att på egen bekostnad bära sabel. Det otympliga huggvapnet avskaffades slutligen i samband med myndighetens förstatligande 1965. En av dem som bar sabel som polis, både i verkligheten och på film, var artisten Sigge Fürst. På den tiden var det förbjudet för konstaplarna att tala med andra människor om annat än det som berörde tjänsten.