I offentligheten bestämmer du inte över din egen kropp
Man ska inte tro på allt på internet va?” sms:ade en kompis häromdagen. Han hade läst på ett internetforum att jag hade ”gått hem med en snubbe från krogen i Stockholm i somras” och var lite förbryllad. Jag hade ju berättat att jag går i kloster när jag är i Sverige och det verkade förstås konstigt att lita på en anonym avsändare på nätet, men ja, det hela var ”så detaljerat beskrivet”.
Som mer eller mindre offentlig person tvingas man tidigt göra ett val: Googla sitt namn en gång i veckan och lägga halva sin lön på täta besök hos en terapeut, eller låta bli att läsa allt som skrivs om en på internets skuggsidor.
Den enda gång jag läst en skvallertråd om mig själv fann jag så utförliga beskrivningar av saker som aldrig hänt att jag blev imponerad av fantasifullheten.
För det spelar ingen roll hur mycket man håller sig på mattan. Det anonyma offentliga förnedrandet tar ingen hänsyn till sanningen.
I det uppmärksammade Instagram-målet i Göteborg förra året fälldes två tonåriga flickor för att ha hängt ut 38 jämnåriga på ett konto som skapats för att visa vilka som var områdets ”horor”.
Domen är unik i sin omfattning, men att få sitt sexliv (uppdiktat eller ej) dissekerat på nätet är så vanligt att de flesta svenska tonåringar känner någon som drabbats.
Metoden är lika gammal som mänskligheten själv, det är bara verktygen som är nya.
Och till skillnad från den fysiska skolklassen, arbetsplatsen eller småstaden är chansen att hitta skitsnackaren ganska liten på internet.
I fallet i Göteborg fick även några pojkar skadestånd för grovt förtal, men jag har faktiskt aldrig hört manliga kollegor beklaga att de beskrivs som notoriska kåtbockar på fulsajter på internet.
Den råa sexualiseringen och smutsifieringen drabbar främst det täcka könet, eftersom trollen på nätet vet att det är den värsta stämpel en kvinna kan få.
Du kanske bestämmer över din kropp, men den dag du sätter den i offentligheten är den inte bara din längre. Den är allas att fantisera och fabulera om.
Och får du ångest av att släktingar, barndomskompisar eller dina gymnasielärare kan googla ditt namn och hitta berättelser om hur hårt du blev påsatt på en efterfest som du aldrig var på i somras får du bara blunda hårt tills det går över. Eller kanske byta bransch. Eller skola.