Storebror avgör hur rent mjöl du har i påsen

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

helskärm

Det bästa sättet att slå ihjäl en fluga är att röra handen så sakta att den inte uppfattar faran och när man är riktigt nära – slå till! Rör man handen för fort surrar flugan iväg.

Vi har vant oss vid att ha statens skyddande hand över oss. Ibland har den rört sig för hastigt, som vid IB-affären, eller när det 2002 visade sig att Säpo olovligen hade åsiktsregistrerat mer än 100 000 svenskar. Då ryggade vi till. Men snart har handen varit där igen.

1996 föddes min son. Dagen efter födseln skulle man väga, mäta och ta blod, så kallat PKU-prov. När jag frågade varför mumlade sköterskan något osammanhängande om en farlig åkomma. Nyförlöst och lätt omtumlad opponerade jag mig inte.

Sedan 1975 registreras alla nyfödda under förevändning att det räddar omkring ett barn på 35 000 från sjukdomen fetylketonuri (PKU).

Jag ifrågasätter varför man så generöst testar barnen när föräldrarna är som mest ofokuserade, för att sedan för evigt spara proven med löfte om att endast använda dem i forskning. Något som flera gånger visat sig vara lögn.

Få invände när utrikesminister Anna Lindhs mördare åkte fast efter att polisen fått tillgång till PKU-

registret. När ändamålet är gott låter vi det bero men vem protesterar när syftet blir tvivelaktigt? I dag har regeringen tillsatt en utredning för att se om det kan bli möjligt för polisen att beslagta prover ur PKU-biobanken.

PKU-prov är än så länge frivilligt, men när jag förra året vägrade testa min nyfödda dotter blev jag tillfrågad fem gånger, och mitt nej gjorde vårdpersonalen mycket sammanbiten.

Kontrollsamhället genomförs med hjälp av rädsla, tröst och desinformation.

Ditt barn kan ha en dödlig sjukdom! Du kan bli sprängd i bitar! Anfallen i tunnelbanan! Överlåt därför åt staten att övervaka dig för ditt eget bästa. Praktiskt och enkelt!

När det från statligt håll framförs att något är ofarligt och bara till

för att skydda ska man vara extra vaksam.

En kontrollstat varken avskräcker, förhindrar eller skyddar från brott. Snarare bygger man upp en spiral av rädsla och en våldets kapprustning.

Och allra värst: som barn till två föräldrar uppvuxna i en kommuniststat vet jag att något händer med själen när man bygger sig ett fängelse av självcensur.

Handen närmar sig i ultrarapid. Den borgerliga alliansen har nu röstat igenom signalspaningslagen. Socialdemokraternas Mona Sahlin säger sig vid ett maktskifte vilja riva upp och förändra den, och partikollegan Thomas Bodström håller med. Att vara kritisk i opposition är enkelt, men under sin tid som justitieminister var Bodström den mest drivande att inskränka medborgarnas integritet.

Han visade vägen och har en stor moralisk skuld i frågan. Med Leif GW Perssons ord:

“Jag är så glad att han skriver deckare. Allt som hindrar honom från att vara justitieminister gör mig glad.”

När ett spaningssystem väl har införts kommer man att fortsätta, för det som en gång fångats på nätet kommer aldrig att försvinna. Och den mänskliga faktorn leder alltid till missbruk.

De som vurmar för FRA-lagen menar att den inte drabbar någon medel-svensson med rent mjöl i påsen, bara terrorister med helskägg. Ständigt ”vi och dom”. Ständigt detta mjöl.

I ”Processen” häktas Josef K en morgon utan att få reda på varför. Den som kan sin Kafka vet att det aldrig någonsin är du själv, utan den som har makten som avgör hur rent mjölet i din påse är.