Nya mordlagen ett djupt genant fiasko
Livstid ska vara normalstraffet för mord, ansåg regeringen och ändrade lagen.
Men den nya paragrafen är så uselt formulerad att det snarare har blivit svårare att ta till det strängaste straffet.
Det första avgörandet i Högsta domstolen sedan mordparagrafen skrevs om år 2014 saknar inte underhållningsvärde för den som uppskattar juristers speciella sätt att vara elaka, men kan inte vara munter läsning för den parlamentariska majoriteten.
Mindre lustigt är dock brottet som rikets högsta domare meddelade dom om i går.
Dagen innan nyårsafton 2014 besökte en man sin kamrat. Aktningsvärda mängder alkohol och en del tabletter konsumerades under dagen och kvällen och vid något tillfälle under natten blev de osams.
Värden slog sin gäst sönder och samman med knytnävar och en bultsax och lämnade sedan lägenheten. Han återkom en kort stund senare och mördade den svårt skadade kompisen genom att skära honom djupt i halsen.
Livstids fängelse, beslöt tingsrätten. 18 år, ansåg hovrätten. Riksåklagaren var inte nöjd utan överklagade till Högsta domstolen.
Justitieråden på Riddarhustorget resonerar sig fram till 16 års fängelse.
Domarna konstaterar att regeringen är tydlig i sin proposition: 2014 års lagändring syftar till att livstid ska bli vanligare och utgöra det normala straffet för mord.
Men sen blir det problematiskt. Lagen förändrades på så sätt att det i paragrafen lades till att livstid ska tillämpas "om omständigheterna är försvårande".
Det går moraliskt att hävda att omständigheterna vid mord, det grövsta brottet en människa kan begå, alltid är försvårande. Men jurister fungerar inte på det sättet. Även mord graderas. Det är värre att tortera ihjäl en person långsamt än att döda ögonblickligt. Två mord är värre än ett. Och så vidare.
Domarna drar slutsatsen att den nya formuleringen närmare gör det svårare att ta till det strängaste straffet. Plötsligt finns ju ett uttryckligt krav på att försvårande omständigheter måste föreligga.
I en episkt sarkastisk formulering skriver juristerna att det "måste komma som en överraskning" för den som läser paragrafen att den ska ha den innebörd som förarbetena föreskriver.
Det högsta domstolen i själva verket gör här är att örfila upp riksdagen i anmärkningsvärt hårda ordalag.
Är det i sin ordning att jurister struntar i riksdagens vilja? Jag anser det. Det som står i lagen är vad som gäller. Människor ska inte behöva gå till en proposition för att hitta en paragrafs egentliga innebörd.
Till råga på allt varnade Lagrådet, den myndighet som granskar lagförslag innan de klubbas av riksdagen, för att just den här situationen skulle uppstå.
Ja, ni läste rätt: Riksdagen informerades om lagändringen i själva verket kunde leda till att färre livstidsdomar avkunnades.
Det hindrade inte majoriteten på Helgeandsholmen från att säga ja till dåvarande justitieminister Beatrice Asks slarviga förslag. Hårdare tag är ju modet för dagen.
Resultatet av denna populism och denna politiska ängslan för att framstå som ett mähä blev ett djupt genant fiasko.