Rättegångarna som pågår i evigheter
Att regeringen i dag tillsatte en utredning för att få bukt med de hopplösa evighetsrättegångarna är utmärkt.
Men för förhandlingen om fiffel i hemtjänsten som har puttrat på i maklig takt i över ett år är det för sent.
Säkerhetssalen i Stockholms tingsrätt, onsdagen den 6 april 2016.
Mårten Hallsten, en av fem åklagare i målet, är inne på vad som känns som den femhundrafemtioelfte åtalspunkten i ett mål som handlar om påstådda hemtjänstbedrägerier mot Södertälje kommun på 5,3 miljoner samt 1,6 miljoner som ska ha lurats av Arbetsförmedlingen i fejkade nystartsbidrag.
På en bänk i väntrummet ligger en äldre kvinna och vilar innan dagens förhandling inleds: det visar sig att det är hon som är föremål för de misstankar som ska avhandlas denna dag.
Det var, upplyser mig arkivet, den 31 mars 2015 jag senast besökte maratonprocessen. Den hade precis startat och rådman Gunnar Jakobsson beslöt att skicka hem några av de drygt 30 åtalade.
Men så var de också över 90 år gamla. En av dem hade stapplat in med rullator och en annan hade syrgas för att kunna andas.
Nu, ett år och sju dagar senare, bryter fnitter ut i rättssalen då åklagaren försöker få i gång en filmvisning och det enda vi ser är en strand och några palmer och hav.
– Är det där ni befinner er när ni inte sitter här? skämtar en av advokaterna.
Det är en betydlig mer familjär stämning mellan åklagare och advokater än vad som är vanligt i stora rättegångar. Inga högljudda anklagelser som slungas fram och tillbaka, inga bråk om hur dittan och dattan ska tolkas.
Den äldre damen fick hemtjänst efter en utredning som visade att hon inte kunde gå utan rullator och behövde hjälp morgon och kväll samt med ledsagning.
Men polis hade fattat misstankar mot det företag som bedrev hemtjänsten och inlett telefonavlyssning och spaning.
På filmer som åklagaren spelar upp i rätten ser damen påfallande pigg ut för att vara så skröplig som det har påståtts. Hon tar sig ut och in från sin balkong samt ner till centrum och tillbaka utan rullator.
Är detta rimligt? Ska verkligen en process om eventuella bedrägerier på sju miljoner pågå i 14 månader och kosta staten en kvarts miljard?
Bara notan för de drygt 40 advokater som är inblandade kommer att gå på över 100 miljoner, en tiondel av kostnaden för landets advokater under ett år.
Vi talar med andra ord om en rättegång av statsfinansiell betydelse.
Åklagaren mässar vidare. "Ansökan om hemtjänst ställt till Södertälje kommun den 30 juli 2012"... "Nytt beslut i december 2012"..."Brukaren ville att insatserna ska utföras av just denna utförare"...
I dag tillsatte regeringen en utredning som ska titta på hur lagstiftningen kan förändras för att vi ska slippa spektakel av detta slag.
Rättegångsbalken, en robust lagstiftningsprodukt som har stått sig sedan 1948, ska ses över.
Behöver vi verkligen till exempel fortfarande den så kallade omedelbarhetsprincipen, som innebär att det bara är det som sägs under huvudförhandlingen som gäller, fortfarande? Ska det verkligen vara omöjligt att med modern teknik som videokamera och bandspelare hålla rättssäkra förhör redan under förundersökningen?
Att reformera detta system är en komplex historia och kräver troligen att flera lagar ändras. Men vinsterna är stora.
Dels är det endast genom grundläggande förändringar som det går att göra någonting åt de enorma mål vi har sett prov på de senaste åren.
Dels är det ett sätt att få bukt med de långa häktningstider som Sverige på goda grunder har fått internationell kritik för.
Regeringens initiativ är utmärkt, men borde ha kommit tidigare.
Åklagare Hallsten tragglar på. "Stöd tre gånger om dagen, samt promenadstöd och trygghetslarm"...
Utanför säkerhetssalen har det blivit vår och sommar och höst och vinter under denna rättegång och det kommer att ha hunnit bli försommar igen innan den är över.