”Staten försöker rädda sitt ansikte”
Uppdaterad 2011-03-09 | Publicerad 2010-02-19
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Leif GW Persson om domen där läkarna blir utan skadestånd
Myndigheterna begick 27 fel då allmänläkaren och obducenten friades men dömdes.
Men något skadestånd blir det inte tal om.
Hur många misstag krävs för att få rätt mot staten?
I går kom så Attunda tingsrätts dom i målet där de två läkarna stämt staten på 40 miljoner kronor för att ha fått sina liv förstörda.
De friades 1988 för mord på Catrine da Costa, samtidigt som domstolen slog fast att de styckat henne. Ett sataniskt friande som inte gick att överklaga.
I den 145 sidor tjocka domen konstateras att läkarna har rätt i åtskilliga av sina 139 anklagelser mot poliser, åklagare och domstolar.
Det handlar om förhör som talade till de misstänktas fördel som mystiskt försvann.
Om felaktigheter som begicks då ett fotohandlarpar först pekade ut obducenten och sedan allmänläkaren som mannen som lämnade in en filmrulle med bilder på kroppsdelar.
Om hur rättsläkaren Jovan Rajs deltog i processen på ett oacceptabelt sätt.
Så där fortsätter det. 27 mer eller mindre grova fel räknas pedagogiskt upp. Tingsrätten sammanfattar sitt resonemang med att skriva att det ”inte är uteslutet” att läkarna aldrig hade åtalats om polis och åklagare skött sitt jobb. En på juristspråk kraftfull markering.
Sedan gör domstolen ett lappkast och kommer fram till att inget av detta räcker. Det är inte ens av tillräcklig betydelse att ett vittne, som säger sig ha sett kvinnan efter det att hon dog, aldrig hördes i rätten.
Det är inte ens bevisat att det är alla dessa fel och misstag som förstört deras liv.
Så i stället för att få skadestånd ska läkarna betala statens rättegångskostnader på över 310 000 kronor.
Luften gick ur läkarna då fick beskedet, säger männens advokat, Kajsa Blomgren. Hon anser att beviskraven ställts för högt. Det är svårt att inte hålla med.
Polisprofessor Leif GW Persson säger att domen handlar om att staten försöker rädda sitt ansikte.
Själv är jag inte tillräckligt juridiskt bevandrad för att vara så stöddig, men kan inte låta bli att undra: Om det inte var denna långa rad av konstigheter som krossade läkarna – vad var det då? Catrine da Costa hittades mördad 1984 och är ännu ett öppet sår i det svenska rättsväsendet.
Trots att mordet är preskriberat fortsätter de juridiska turerna. Gårdagens dom kommer med stor sannolikhet att överklagas.
Den kommer också ingå i den nya resningsansökan som läkarna planerar. För nu har de svart på vitt att de utsatts för ett övergrepp.
Obducenten är i dag förtidspensionär, allmänläkaren arbetslös och utförsäkrad. Kanske är det dags för våra politiker att börja fundera på hur många fel som egentligen behövs för att få rätt mot staten.
139? 500? Eller är det en rimligare lag som behövs?