Lite tårar förlåter inte Bert Karlsson
Den vanligtvis hårdhudade Bert Karlsson kunde inte hålla tillbaka tårarna. Han grät flera gånger när deltagare i ”Talang 2010” sjöng inför juryn.
Vi såg hur Berts ansikte förvreds medan ögonen glänste av vätska. Det var stor television, och jag erkänner att smittoeffekten var stark. Vi satt hemma i soffan och snöt oss på rad.
När fan blir gammal blir han religiös, sägs det. Bert Karlsson är inte överdrivet gammal (65 för att vara exakt) och sannolikt inte mer troende än att det räcker med lite Carola-gospel mellan varven.
Även om jag är övertygad om äktheten i hans känslor – och det är jag verkligen – måste man konstatera att Berts tårar var ett pr-mässigt genidrag. Inom loppet av en minut adderades en ny och mänskligare dimension i bilden av Bert. Den hårde affärsmannen visade en mjukare sida.
Annat var det för snart 20 år sedan. Då var Bert inte bara skivbolagskung utan också initiativtagare till Ny Demokrati, missnöjespartiet som banat väg för dagens aktörer inom främlingsfientlighet och högerpopulism. Tillsammans med greven Ian Wachmeister (som på sin blogg öppet lovsjunger Sverigedemokraterna) reste han landet runt och raljerade över flyktingpolitik och invandring på ett sätt som inte kunde missförstås.
Resultatet blev att Ny Demokrati kom in i riksdagen 1991, med 6,7 procent av rösterna. Partiets mandatplatser befolkades i hög grad av dokumenterade brunskjortor och vettvillingar som John Bouvin, Sten Söderberg och Vivianne Frantzén som på fullt allvar pratade om att svenska barn snart skulle tvingas vända ansiktet mot Mecka.
Ny Demokrati agerade under en täckmantel av folklig buskis, med ”drag under galoscherna”. I själva verket byggde dom – med sina berömda ölbackar – fundamentet för den öppna främlingsfientlighet som i dag förvaltas av Sverigedemokraterna.
Första halvan av 1990-talet var ett lågvattenmärke i svensk politik och samhällsliv. Lasermannen spred skräck bland alla som inte var rågblonda, Birgit Friggebo sjöng ”We Shall Over-come” i panik, kriget i Jugoslavien skapade stora flyktingströmmar till Sverige medan Skara-Bert gav skivkontrakt till Ultima Thule.
Det var en mörk och sorglig tid för demokrati och humanism, och med Bert Karlsson som en av huvudrollsinnehavarna.
Det vore något att fälla tårar över – och faktiskt be om ursäkt för.