Tipsen inför bilköpet
Uppdaterad 2012-12-04 | Publicerad 2012-11-21
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Annika Creutzer om att välja rätt bil
För många är det enkelt att köpa bil. För mig är det ett stort steg. Det är nästan elva år sedan förra gången.
Då var det ett lyckat köp men frågan är om jag kan lyckas en gång till.
Så här förbereder jag mig.
Det går inte att lära sig allt om alla tusentals bilar och modeller. Det liknar fondutbudet och jag får göra som med fonder.
Först bestämmer jag mig för vilken typ av fond jag vill ha. Översatt blir det vilken typ av bil och svaret är en mindre kombi. Med hund är det en nödvändighet.
Nästa fråga är kostnaden. När det gäller fonder är det lätt att jämföra avgifter, särskilt sedan vi fick Normanbeloppet. Visst har prestandan också betydelse men jag har inte råd med hur dyr bil som helst.
Jag sätter ett tak på 160 000 kronor. För att inte få alltför stora reparationskostnader framöver sätter jag också ett golv på 80 000 kronor.
Ett annat sätt att begränsa framtida kostnader är att inte köpa en för gammal bil som gått för långt.
Det är ungefär som de dyra kolosserna till allemansfonder. Taket blir 5 000 mil och årsmodell 2009 eller yngre. Garantier är också bra att få men det ska vara ärliga garantier. Krav på dyra serviceavtal och krav på egen märkesverkstad gillar jag inte. Så visst finns det fördelar med Kias bilar men ska jag köpa en så vill jag att Kia förlorar i Marknadsdomstolen. Då måste företaget acceptera även andra godkända verkstäder som erbjuder originaldelar enligt de regler som EU satt upp.
Men vilket fondbolag/bilmärke ska jag välja? Här tar jag hjälp av olika rankinglistor. Tyvärr försvann Bilprovningens utmärkta lista över olika modellers reparationsbehov i och med privatiseringen.
För säkerheten väljer jag Folksams skadelista där även internationella betyg finns med. Men det finns även andra bra listor när jag söker runt på nätet.
Nu har jag ett tiotal märken att välja mellan. Många har alltså fallit ifrån och det brukar även ske när jag väljer fondbolag.
Jag vill också att det ska finnas ett bra andrahandvärde. En modefond som gått extremt bra kan lätt falla i värde. Det översätter jag till att jag bör undvika mindre märken som anses trendiga. Några roligare bilar försvinner men jag måste tänka klokt.
Varje fond har ett fondfaktablad som jag läser igenom innan jag slutligen placerar pengar i fonden. Översatt till bilspråk blir det den varudeklaration som varje bilhandlare ska ge mig enligt Konsumentverkets riktlinjer. Jag kan också köpa bilen privat men då bör jag testa den hos Motormännen eller BilCert för att få ”faktabladet”.
Så kommer vi till den fråga som brukar kallas ”tjejig” – färgen på bilen. Med tanke på att män i större utsträckning har tjänstebil och tjänstebilarna som säljs i stort sett bara är gråa/silver eller svarta så
tror jag att färg även är en fråga för män. Här läser jag också tester och inser att en bil i en stark färg är mer trafiksäker, den syns helt enkelt bättre.
Jag brukar välja fonder som inte är som andra, det vill säga har en förvaltare som tänker självständigt. Lite ansträngt kan jag översätta det till min vilja att ha en bil i en stark färg. Har kört rött men det vore kul att byta färg. Samtidigt läser jag att bilar i ovanliga färger har sämre andrahandvärde. Det gäller att hitta en medelväg. Så hittar jag en bil där
allt annat stämmer så blir jag extra glad om den är lysande blå.
Fotnot: Den 4 december kom Marknadsdomstolens dom mot Kia, där billeverantören tvingas ändra sina regler.
Annika Creutzer