Storleken ska inte ha någon betydelse
Jag är ute i dejtingsvängen igen. Det är nytt och läskigt men det går ganska bra ändå. På sistone har jag dock med växande oro noterat vissa tydliga mönster som faktiskt skapar problem. Sammanfattar jag det verkar det vara just siffrorna som krånglar till det. Man kan dela in dom i två kategorier:
1: Ålder. Ålder är bara en siffra säger man, men lever vi verkligen så? Jag fick en kommentar på min blogg: Kitty, du tror att du är 16, du är 30+, närmar dig snart 40...
Dom förutfattade meningarna kring ålder är många. Hur vi ska bete och klä oss i allmänhet, men inom dejtandet i synnerhet är reglerna extra tydliga: Killen ska fortfarande vara äldre än tjejen, det är ett måste. Varje gång jag får frågan om min ålder från en yngre kille märker jag det. Han drar efter andan, hajar till och verkar se sig omkring efter mina barn.
Ponera att det var han som var dom där 4 eller 5 åren äldre än mig, ja, då hade ju allt bara stått rätt till. Varit normalt och i sin ordning. Detta trots att män i snitt dör 7 år före oss kvinnor. Män blir med åldern sexiga James Bond hingstar. Med grå tinningar och House-rynkor gör de reklam för Dressman och Riesen. Äldre kvinnor anses oattraktiva, skrynkliga och intorkade och ser man en kvinnorynka på TV så är det på en så kallad förebild i en reklam mot just åldrande.
2: Storlek. Här är det siffror som i längd, bredd och vikt.
Det började i ett mail från en kille inför en date: Jag släpper bomben nu, minns du att jag inte har någon lång smal indiekropp, jag är ganska bred.
Jag blev förvånad. Samma kille frågade mig senare: Tycker du jag är tjock, eller, jag är väl normal? En annan dejt förhörde sig noga om min längd. Han tyckte det var jobbigt att höra svaret när han insåg att han bara var två ynka centimeter längre. Då kommer det kännas som vi är lika långa, bara så du vet konstaterade han.
Det kommer det inte alls, för jag har minst 8 cm klack på det! skrattade jag. (Osäkerheten kring kukstorleken kommer jag inte ens gå in på, det blir en helt egen kolumn.)
Kom igen! Vad är det som händer? Är könsrollerna fortfarande så galet cementerade att killarna börjar närma sig oss tjejer i SM i låg självkänsla där vi varit mästare länge nu? Många går i fällan, begränsar sig till personer av rätt längd och ålder. Långa tjejer hukar sig, sjunker ihop och lämnar de snygga klackarna hemma. Killen sträcker sig, ställer sig ett trappsteg upp.
Ska vi lida för att vi är födda ett visst år eller för att våra kroppar antagit en viss storlek? Som en dejt sa i helgen: Jag känner mig så kort brevid dig.
Tough shit, hacka i dig det! Vem vinner på att jag måste gå på de här dejterna och känna mig stor och gammal och lång? Det låter tråkigt. Snälla, mina framtida dejter, och jag hoppas ni blir många, lämna alla siffrorna, fördomarna och osäkerheten hemma.