De är regeringens slarvigaste ministrar
Riksdagen prickar regeringen för nio fel
Infrastrukturminister Anna Johansson (S) och vice statsminister Åsa Romson (MP) är regeringens slarvigaste ministrar.
Nästan hälften av KU:s prickningar gäller dem.
En gång om året granskar riksdagens konstitutionsutskott, KU, regeringens statsråd efter anmälningar från riksdagsledamöterna.
Domen, även kallat granskningsbetänkandet, levereras på försommaren och brukar av hävd vara ganska ointressant. Typexemplet är att oppositionen anser att regeringen är värdelös, regeringspartierna att den efter omständigheterna skött jobbet bra.
Årets upplaga är ett undantag. För det första prickas fler statsråd än normalt. För det andra görs prickningarna i bedövande politisk enighet. I samtliga fall då statsråden kritiseras står alla åtta riksdagspartier bakom beslutet.
Ett gott betyg till Andreas Norlén (M), KU:s ordförande sedan regeringsskiftet. Det är alltid det största oppositionspartiet som har ordförandeposten i KU vars främsta uppgift är att granska hur statsråden sköter jobbet, en avgörande del av rikdagens kontrollmakt.
Det är enbart de första fyra månader vid makten som granskats. Av tidsskäl kommer det som hänt efter januari tas upp nästa år.
Under denna korta tid har påfallande många fel begåtts. Den som tycker att regeringen betett sig taffligt och oproffsigt under sin första tid vid makten har alltså rätt.
Den allvarligaste kritiken gäller att regeringen vid ett flertal tillfällen inte uppfyllt regeringsformens (en av grundlagarna) krav på grundlig beredning av ärendena. Den har helt enkelt varit vårdslös.
Infrastrukturminister Anna Johansson (S) får tvåfaldig kritik av KU. Det var fel att lägga Förbifart Stockholm i malpåse utan att kolla om landstinget i Stockholm verkligen ville omförhandla finansieringen av storbygget.
Johansson borde också meddelat EU vad Sverige tycker om tågmarknaden.
Åsa Romson (MP), miljöminister och vice statsminister, prickas för att i efterhand ha kritiserat att Naturvårdsverket delegerade besluten om vargjakt till länsstyrelserna.
Och för att skickat ut ett pressmeddelande om att en person anställts som statssekreterare med uppgift att samordna henne och Gustav Fridolin, en uppgift som en statssekreterare inte kan ha.
Man kan misstänka att pressmeddelandet var korrekt men att Romson valde den enkla vägen. Att säga att det var fel på pressmeddelandet och inte arbetsuppgifterna.
Till sist, nästan alla andra uppger att KU prickat regeringen tio gånger. Det gör de för att ordförande Norlén sade det på presskonferensen.
Men det är inte sant. Det tionde ärendet handlar om Åsa Romson som under en frågestund i riksdagen först sade att regeringen beslutat om nyval och sedan sade att den inte gjort det.
För detta får hon inte kritik. Sedan KU konstaterat att Romson korrigerat sig själv skriver de så här: Granskningen ger inte anledning till ytterligare uttalande av utskottet.
KU är alltså inte helt befriad från den partipolitiska gyttjebrottning som den gjort sig känd för. Den är bara lite mindre uppenbar.