Han fanns framför polisen hela tiden
Två dagar före julafton 1983 sprängde sig en man vid namn Hannu Hyttinen till döds i sin lägenhet i Tensta. Det var en sjabbig, illaluktande lägenhet där Hyttinens katt hade vässat klorna på det billiga sofftyget.
Han var misstänkt för att ha sprängt kronofogdemyndigheten i Nacka, polisens spanare hade skaffat lägenhet i huset mitt emot och såg i morgonmörkret hur ljuset tändes i Hyttinens kök och han mixtrade med något och sedan small det.
Några minuter senare ringde jag till Lars Tingström på Ingarö. Jag arbetade på Expressens morgonredaktion på den tiden.
Tingström gick under namnet Bombmannen och jag tror ingen protesterar om jag påstår att Hyttinen arbetade åt honom.
Tingström betraktade sig som ett brottets snille, Sveriges Blofeld. Hans livs mål var att hämnas på samhället som utsatt honom för reella och inbillade övergrepp.
Tingström svarade direkt, som om han väntade vid telefonen, och jag sa att Hannu nog var skadad.
Samma kväll ringde en man hem till mig. Han påstod sig äga bandinspelningar där Hyttinen berättade viktiga saker.
Jag var rätt trött på Tingström och hans kumpaner och bad mannen att skicka bandet om det innehöll information som borde komma allmänheten till del.
Nästa dag hörde en kriminalare från våldsroteln i Stockholm av sig. Han sa att de avlyssnat samtalet, mannen med bandet hette i verkligheten Christer Pettersson och han hade telefonerat hemifrån Tingström vars hantlangare han var.
Pettersson gick under namnet Bajonettmannen sedan han knivat en kille på Sveavägen och han var mycket, mycket farlig. Polisen ville att jag skulle veta det.
Tingström dömdes senare till livstids fängelse och polisen gjorde husrannsakan i hans cell och fann en lista över ”fiender”.
Olof Palme mördades på fredagkvällen den 28 februari 1986. På måndagen ringde jag kommissarie Lennart Thorin på våldsroteln och frågade om de kollat Tingström. Satt han i sin cell eller hade han haft permission? Jo, de hade kollat.
Tingström var där han skulle.
Tanken på Bombmannen var självklar för mig och uppenbarligen också för polisen.
Den stora gåtan är: Varför gick inte poliserna direkt vidare till nästa led - Christer Pettersson, Tingströms våldsamme förtrogne? Varför dröjde det flera år innan de plockade in honom?
Svaret är den politiserade utredningen där länspolismästaren Hans Holmér lekte Sherlock Holmes och regeringen lät honom hållas.
Sverige visade skrämmande likheter med en bananrepublik, jag kan inte komma på något annat land där regeringschefen mördats och man inte lyckats finna den skyldige.
Och i detta fall är jag övertygad om att han fanns mitt framför näsan på polisen.