Mest anmärkningsvärda är prejudikatet
Det går att ha synpunkter på att en misshandlande polis får straffet sänkt för att hustrun varit otrogen.
Mest anmärkningsvärt är dock prejudikatet som domen vilar på.
"Svenskt hedersvåld", "Friad för misshandel för att hustrun låg med en annan". "Vill vi ha poliser som inte kan hålla sig ifrån våld?".
Tongångarna på Twitter har varit höga under eftermiddagen sedan det visat sig att en tingsrätt tagit hänsyn till otrohet och dömt en polis för ringa misshandel i stället för misshandel, vilket innebär att han får behålla jobbet.
Bakgrunden:
En man får veta att hans hustru har inlett ett förhållande med en annan man. Några dagar senare ringer han upp sin rival och ställer honom mot väggen. Under samtalet kommer kvinnan hem, förstår vad som pågår och skriker åt älskaren att slänga på luren.
Bråk uppstår och i ett första förhör säger kvinnan att mannen ger henne en våldsam knuff och slår henne med knuten näve på armen. I nästa förhör tonar hon ner våldet och under huvudförhandlingen tar hon tillbaka anklagelserna helt.
Det är ledsamt att läsa detta: Att kvinnor ljuger och säger att de inte har blivit misshandlade är inte ovanligt, hur övertygande bevisningen än är.
Tingsrätten anser hur som helst att mannen är överbevisad om slaget. Hustrun har ett stort blåmärke på armen. Och en granne som hon träffade efteråt har vittnat om att hon sagt att han slagit henne.
Våld i hemmet som sker inför barnen är en försvårande omständighet. Domstolen anser att barnen måste ha hört bråket, men tycker inte att det är bevisat att de såg någonting. Det sistnämnda i kombination med att allt gick så fort gör att tingsrätten bortser från den dimensionen.
Rätt eller fel? Jag följde inte rättegången och är inte tillräckligt insatt i fallet för att ha en åsikt.
Domstolen lutar sig mot tre prejudikat i Högsta domstolen då den tar hänsyn till otroheten. I två av dessa fall handlar det om knytnäve mot munnen med värre skador som följd än vad kvinnan drabbades av.
I det ena avgörandet fanns ingen provokation. Misshandel av normalgraden. Den andra misshandeln föregicks av att offret provocerade gärningsmannen. Ringa misshandel.
Det tredje fallet som tingsrätten åberopar handlar om en otäck historia i Örebro 1989. Det är också det enda av de tre prejudikaten där otrohet eventuellt finns med i bilden.
En man och en kvinna hade haft ett förhållande som tagit slut flera gånger. För närvarande var de ihop, men hon anlände till krogen med en annan man och förklarade för sin kille att hon var beredd att följa med vem som helst hem, dock inte honom.
Han slog kvinnan, kastade henne i Svartån och höll hennes huvud under vatten. En annan man kom förbi och räddade henne.
Försök till dråp, ansåg åklagaren. I hovrätten löd domen grov misshandel. Högsta domstolen tyckte att kvinnan provocerat mannen och kom fram till att det rörde sig om misshandel av normalgraden.
Om den nu aktuella domen kommer att stå sig i hovrätten eller inte vet jag inte. Men det verkar som att underrätterna behöver fräschare prejudikat än Örebro att luta sig mot.