Hon skildrar trasiga relationer och vilt sex
Publicerad 2024-01-28
För kanske tolv år sen sa en person till mig att hon ”inte läser litteratur man kan hitta på Ica”.
Antagligen sa hon det för att jag tipsade om någon folklig pocket och hon därför kände sig nödgad att subtilt påpeka att min smak saknade både stil och klass.
Citatet har återkommit till mig genom livet.
Vad mycket kraft hon måste ha lagt på att inte råka läsa kiosklitteraturen.
Det här är kanske inte böckerna jag tänker på sen, men det är böckerna som hjälpt mig genom mörker.
När jag behövt fylla huvudet med andra tankar än mina egna så har till exempel feel good-författarna Mhairi McFarlane (i genren 
) och Sophie Kinsella (i genren, om jag är givmild, 
) varit rent av livräddande.
De senaste veckorna har jag fastnat i Colleen Hoover-träsket. Romance-författaren som sålt miljoner världen över, och trendar på Booktok.
Hon skildrar: Den stora kärleken, dysfunktionella relationer, trasiga tjejer, våldsamma män – och vilt sex.
De flesta män hon skildrar är starka, svåra, kåta. Kvinnorna är förstås väldigt sexiga, hoppar gärna upp på diskbänkar, har en trasslig hemlighet. Allt förpackat i en konservativ kostym.
Hoovers böcker är gissningsvis, enligt litteraturkritiker, ren skräp.
Det spelar ingen roll, min kiosk välter de oavsett.
Kanske för att handlingen ofta är så pass skruvad, och att jag bara måste få veta om kärleksparet får varandra. Som om något annat är möjligt.
Böckerna är humorlösa, och karaktärerna personlighetslösa. Det enda som kan rädda huvudpersonen är den heterosexuella kärleken och om du inte vill ligga dygnet runt är det något som är fel.
Och där sitter jag, timme ut och timme in, och drabbas av en förvrängd verklighetsuppfattning.
Könsstereotyperna haglar, ingen vågar säga rakt ut vad de behöver och tänker på.
Att unga tjejer älskar det här förstår jag. Böckerna dryper av lust, kärlekstörst och misär.
När jag var kanske tolv läste jag Katarina von Bredows prisade ”Syskonkärlek”. Vilken bisarr berättelse det var: Två biologiska syskon som inleder en sexuell relation. Om du som läser det här nu känner att en sån story är rakt av olämplig, så är du en av dem som aldrig skulle ha fattat. Kanske skulle du ha varit en av dem som hade skrivit ett rasande inlägg i sociala medier, om boken gavs ut i dag. Som ung tjej var det bara otroligt laddad läsning, långt ifrån den förmanande vuxenvärlden.
Fulkulturen ger mig en paus från den sedvanliga oron. Jag ger mig hän, rensar ut hjärnan, släpper taget om verkligheten. För att hitta lugnet i röran.
För de unga tjejerna ger Romance-trenden i bästa fall läslust och hjälp att identifiera känslor, i värsta fall en snedvriden bild av tvåsamhet. Men säg mig vem som inte har det.