Panikslagen Putin trappar upp konflikten med väst
Tydliga tendenser till panik börjar visa sig i Kreml.
Putins besked att delvis mobilisera är ett uppenbart sådant tecken.
Det innebär en upptrappning av konflikten och en ökad risk för direkt konfrontation mellan Ryssland och väst.
Först kom beskedet om de så kallade folkomröstningarna i de områden i Ukraina som ockuperas av ryska trupper.
Mindre än 24 timmar senare kommer Putins order om en omedelbar, delvis mobilisering.
De drastiska besluten beror på de stora ryska motgångarna på slagfältet de senaste veckorna. Ukraina har tagit tillbaka stora områden i Kharkivregionen i nordöst, ryckt fram i en offensiv i söder i Kherson och till och med återtagit en liten del av Luhansk-provinsen som Ryssland intog i sin helhet i juli.
Putin inser att något måste göras för att vända utvecklingen. Den ryska armén är kraftigt decimerad efter stora förluster under krigets första sju månader. Det behövs helt enkelt fler soldater om Ryssland ska ha en chans att vinna.
Den partiella mobiliseringen ska ge armén 300 000 fräscha ben och armar ur reserven. De kommer dock att behöva mer utbildning och träning för att göra någon nytta på slagfältet. Därför kommer det troligen att ta månader snarare än veckor innan de kan sättas in.
Med mobiliseringen tar Putin en politisk risk. Hittills har han framställt kriget som en särskild militäroperation utan påverkan på det ryska samhället. Nu måste föräldrar släppa sina söner till ett krig där de löper en stor risk att bli dödade. Det kan öka oppositionen mot kriget på hemmaplan.
I och med mobiliseringen erkänner Putin också att det går dåligt i det krig där han tidigare hävdat att ”allting går enligt plan” och att ”Ryssland inte förlorat ett dugg”.
Men räkna inte med några miljonprotester på gatorna. Det är fortfarande förenat med långa fängelsestraff att opponera sig mot kriget. Snarare handlar det om ett folkligt missnöje som med tiden jäser och kan explodera längre fram.
Ett svaghetstecken
Putin motiverade delvis mobiliseringen med påståendet att väst genom att hjälpa Ukraina försöker förgöra Ryssland. Han lovade att använda ”alla till buds stående medel” för att försvara Ryssland. Ännu ett illa dolt hot om att Rysslands kärnvapen finns på bordet. Men eftersom han använt det kortet flera gånger tidigare avtar skrämseleffekten. Att han i sitt tal sa ”jag bluffar inte” är snarare ett svaghetstecken.
De fejkade folkomröstningarna i de delar av östra Ukraina som kontrolleras av Ryssland är ytterligare en pusselbit i Kremls spel för att höja insatserna för väst i kriget.
Om Luhansk, Donetsk, Kherson och Zaporizjzjia blir ryska territorier innebär det i Rysslands propaganda att det inte längre bara handlar om en militär operation mot Ukraina utan om ett krig där Nato ger Ukraina stöd för att angripa Ryssland.
Givetvis kommer väst och majoriteten av resten av världen inte att erkänna de hastigt sammankallade folkomröstningarna som inte har något med folkvilja att göra. Lika lite som man erkänt Rysslands annektering av Krim.
Men Putin kommer att använda det för att blåsa under den ryska nationalismen och försöka framställa det som att landets existens är hotad av väst trots att det är Putin som helt utan rimliga skäl startade kriget mot Ukraina.
Att formellt göra östra Ukraina ryskt är också ett försök att skrämma väst.
USA:s president Biden har hela tiden varnat för ett tredje världskrig. Därför har han dragit en röd linje vid att skicka Nato-trupper till Ukraina. Han var också i början försiktig med att skicka tyngre vapen.
Irriterar Putin
Men sedan Ukraina visat att man har kapaciteten att slå tillbaka det ryska angreppet har USA, Tyskland, Storbritannien och andra länder efterhand blivit mer villiga att sända tunga vapen. Även om USA fortfarande inte vill skicka stridsvagnar eller långskjutande artilleri som skulle kunna nå in i Ryssland.
Vapnen från väst är något som givetvis irriterat Putin eftersom de ökat de ryska förlusterna och lett till förlorad terräng. Samtidigt har ryssarna inte gjort några försök att attackera vapentransporterna från väst inne i Ukraina.
Men nu ökar pressen på Putin både från de ryssar som är emot kriget men framför allt från högernationalisterna som är upprörda över att Putin inte gjort mer för att försöka vinna kriget och utplåna Ukraina.
För första gången på många år är Putins ställning som ledare för Ryssland ifrågasatt på hemmaplan. Det innebär att Putin sannolikt känner sig mer hotad än tidigare. Något som kan bidra till att han fattar ödesdigra beslut.
Inte bara för Ryssland utan för hela världen.