Mats Löfving får sparken
Biträdande rikspolischef Mats Löfving är körd.
Det är den enklaste och säkraste slutsatsen som går att dra efter att utredningen om alla egendomliga turer i den högsta polisledningen i dag presenterades.
”Rapport med anledning av vissa anmälningar mot polischef”.
Så löd rubriken på overheadbilden som lös upp ett rum i en kontorsbyggnad i Stockholm där pressens reportrar och fotografer i morse packade sig in i.
En något försiktig beskrivning av sakförhållandet, att näst högsta hönset i Sveriges största myndighet har anklagats för allt från grov kvinnofridskränkning och misshandel till tjänstefel och jäv.
Runar Viksten, pensionerad chefsrådman, en ämbetsman av det gamla och närmast fridlysta sorten, tog till orda och inledde med att berätta att han dragit slutsatsen att det var helt i sin ordning att ge Linda Staaf tjänsten som underrättelsechef på NOA.
Staaf uppfyllde kravprofilen, var väl meriterad, inget i utredningen motsäger att hon var den mest lämpade för uppdraget.
Detta är inte oviktig. Debatten om härvan inom polisledningen har, inte minst i sociala medier, inte saknat inslag av misogyn och sexistisk smörja samt illa underbyggda teorier om hur tjänstetillsättningen gick till.
För Mats Löfving, den ställföreträdande rikspolischefen som tillfälligt har omplacerats, torde dock läsningen av rapporten vara mindre munter.
Viksten bekräftade det media redan har berättat, att Löfving och Staaf inledde en intim relation som med tiden urartade och blev destruktiv.
Men när började egentligen förhållandet? Frågan är väsentlig, då det var han som tillsatte henne på NOA.
Och det vore givetvis oacceptabelt om Löfving hade gett ett så tungt och viktigt uppdrag till kvinnan han är ihop med.
Beslutet fattades den 17 februari 2015. Relationen inleddes, vad det verkar, full klarhet har egendomligt nog inte gått att nå, några månader senare.
På den punkten frias således Löfving.
Men sedan blir det värre. Inte mindre än fyra fall av jäv har Viksten hittat.
Biträdande rikspolischefen borde inte ha varit den som förlängde Staafs förordnade, inte beslutat ge henne ett tjänstevapen, kraftigt höjt hennes lön eller sagt okej till att hon gav ut en roman.
Inte bra, försiktigt uttryckt.
”Bristerna är mycket allvarliga” skriver Viksten som anser att rikspolischef Anders Thornberg bör sparka Löfving.
Så kommer också att ske. Mats Löfving är såld – och det med ränta.
Detta vågar jag påstå, trots att rikspolischef Anders Thornberg vid en presskonferens någon timme senare var vag och undanglidande och sade saker i stil med att utredarens slutsatser ska analyseras och att arbetsrättsliga samtal med Löfving ska ske ”i närtid”.
En vink så god som någon gav dock Thornberg då han som ett svar på en fråga från en reporter sa att Löfving har ljugit för honom om utredningens slutsatser om när förhållandet inleddes stämmer.
Troligen får Löfving sparken. Det går inte att utesluta att han placeras på någon elefantkyrkogård, men det skulle förvåna.
I den debatt som nu följer lär många inte nöja sig med att biträdande rikspolischefen offras.
Utredningen innehåller nämligen en del oklarheter. Det är exempelvis egendomligt att ingen klarhet har gått att bringa i frågan om varför åklagare lade ner utredningen om grov kvinnofridskränkning.
Viksten utesluter inte att det fanns fler orsaker än att bevisen inte höll.
Jaha. Vad skulle det kunna finnas för ytterligare orsaker? Fältet för spekulationer har lämnats öppet.
Än mer liv lär det bli om slutsatserna om rikspolischef Anders Thornbergs eventuella skuld i att röran kunde uppstå.
Thornberg har gjort det han skulle, anser utredaren. Inget mer gick att begära.
Jag har inga invändningar mot denna konklusion, men det kommer andra att ha.
Viksten utredde nämligen 2017 omständigheterna kring Akilovs terrordåd på Drottninggatan. Säpo hade haft honom på sin radar, men släppt honom några månader innan han stal lastbilen och mördade fem människor.
Viksten friade Säpo. Vem var högste chef på den myndigheten där och då? Ingen mindre än Thornberg.
Det kan med andra ord för en utomstående se ut som att det är en foglig och medgörlig utredare som har tillsatts.
Caesars hustru får inte ens misstänkas.
Viksten må ha landat rätt såväl förra gången som i dagens utredning, men det var mindre genomtänkt att ge just honom detta uppdrag.