Resurserna räcker inte till en genomsnäll man
"Din pappa är den snällaste jag vet”.
De orden, så ofta vi i familjen hört dem. Ett vittnesbörd om en man som hela sitt liv jobbat i det tysta, för andra.
Bortom pengar och ära, i en värld där godhet värderas alldeles för lite. I över 40 år har pappa arbetat i skolan och som tränare för olika flick- och pojklag. Oavlönat, outtröttligt.
Pärmar fulla med teckningar från hundratals barn vittnar om kärleken han erövrat. Barn som blivit vuxna och som nu mejlar, från hela Sverige, och undrar hur pappa mår, sänder kramar, förtvivlar liksom vi.
I en sal på sjukhuset ligger han efter sin hjärnblödning, i staden där han jobbat i alla år.
I barndomshemmet packar jag hans rakhyvel och rena kläder. Ser hans böcker, Danmarks-tröjan, hans eviga vichyvatten-flaska på nattduksbordet, bilderna från barndomens Skåne. Allt det som är pappa.
På sjukhuset är han klar och medveten, de stunder han är vaken. Mamma, systrarna och jag vakar där. Baddar hans panna, hjälper honom att kräkas, så som han hjälpt oss genom barndomens sjuknätter. Alltid där. Dessa kärleksfulla händer, alla sagor, alla lekar.
Han vaknar till, vi pratar om en dag i somras.
Bara han, mina döttrar och jag, på Ätrans utomhusbad. Så mycket vackrare än alla glamourösa stränder, där mitt i den svenska skogen, invid Sjövikens dansbana. Vi badade och frös och körde hem genom sommarens skönhet.
Pappa.
Jag måste flyga hem till barnen och han är på bättringsvägen. Så ringer det, han är sämre igen. Flyttad för snabbt från intensiven, till en avdelning med 2 sköterskor på 29 patienter nattetid. Personalen är fantastisk men de är för få, hinner inte med.
Ansvariga läkare ber om ursäkt, men detta är Sverige i dag. En genomsnäll man som i hela sitt liv jobbat för andra och lagt all ledig tid på våra barn och unga, ideellt. Han får nu inte den allra bästa vården, bara så bra det går. För resurserna räcker inte, trots att vi har ett av de högsta skattetrycken i världen.
Denna vrede, mitt i förtvivlan, denna vanmakt över vanstyret av vårt land.
Men pappa skulle aldrig klaga. Han är för snäll.