Jag hinner omöjligt med mellandagarna
It is that time of year när julstressen kör en klo i tarmarna strax under naveln och en kall och krävande hand runt halsen. Tidningarna fylls av enkäter där människor med stirrig blick vittnar om hur pressade de känner sig. Hur ska vi hinna med? Hur ska man orka? Hur ska vi ha råd att medverka till ännu ett världsrekord i julhandel utan att smälta ner kreditkorten till små mjuka skumtomtar fyllda av postponerad ångest?
Okej, jag kanske överdriver lite, och själv är jag inte nämnvärt stressad över allt som måste göras innan julafton. Det är tiden därefter som gör mig kallsvettig.
Juldagen, annandan, mellandagarna, nyårshelgen. Hela den sammanhängande ledigheten börjar kännas som en omöjlig ekvation. Hur ska jag kunna leva upp till alla förväntningar, löften och drömmar som jag själv har staplat i en prydlig hög och nu tvingas inse att jag inte kommer att hinna förverkliga.
Ni vet hur det är. Man jobbar som ett svin. Inte för att det är ens yrke, men för att det numera är en förutsättning för att under en dryg vecka slippa gå upp mitt i mörka natten för att gå till jobbet. Det är samma sak sista veckan före semestern i juli.
Då, tänker man, då ska jag äntligen få tid att …
Jag är inte ensam om att ha jobbat intensivt hela hösten. Tempot har utan tvekan skruvats upp i arbetslivet. Helgerna går oftast åt till att reparera sig inför nästa arbetsvecka. Och att tänka på allt man ska göra när man blir ”långledig” längre fram i almanackan.
Medan vännerna har pratat sig harmynta om senaste filmen, nya grymma skivan, bästa måste-boken och så vidare, har jag bitit ihop och lagt på framtiden.
Det är först nu jag förstår att det nog inte blir något med de fem böckerna som lagts på hög i väntan på sköna lata dagar. Alla artiklar jag rivit ur och sparat. De mysiga kvällarna med barnen och de nya sällskapsspelen. Alla tv-serier jag spelat in. Alla powerwalkar jag planerat. Herregud, bara Springsteenboxen tar sex timmar att ta sig igenom. Fyra beställda dvd-fynd kan lika gärna få bo kvar på posten …
Släktbesöken ligger i Excel. Den uppskjutna stryktvätten liknar Mount Everest. Och jag har just fått veta att jag ska vara bilskollärare inför intensivkursen, flera timmar om dan, helst halvdagar.
Det kommer inte att hålla. Jag ger upp. Jag prokastinerar. Det kommer ju ett påsklov nån gång i april.