Ingen vet hur många kroppar vi får hem
Uppdaterad 2011-03-09 | Publicerad 2004-12-31
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Det svåra tar inte slut när alla som överlevt kommit hem.
Det är bara början på nästa fas. Att identifiera och transportera hem dem som dog i flodvågorna.
Sedan ska vi lära oss leva med sorgen. Det kommer att ta tid.
Verkningarna av annandagens flodvågor kommer att kasta en mörk skugga över Sverige under mycket lång tid.
I morse lyfte två Herculesplan från flygflottiljen i Såtenäs i Västergötland. Med sig ombord hade de sjukvårdsutrustning. Med sig hem kommer planen att ha zinklådor från FN. I dem kommer de första svenska omkomna att ligga.
Enligt de senaste uppgifterna dog över 120000 människor i flodvågorna. Det är en ofattbar siffra. Som om varje individ i en stad av Norrköpings storlek svepts bort - på bara några minuter.
En hemsk fas väntar
Omkring tusen av de avlidna kommer av allt att döma att vara svenskar. Förväntansfulla reste de i väg för att fira jul och nyår i paradiset. Men i stället mötte de naturens egen mördarmaskin, tsunamin.
I början av nästa vecka räknar regeringskansliet med att alla överlevande utom de allra svårast skadade ska vara hemma igen. Några är ännu alltför dåliga för att kunna transporteras med flyg.
Man skulle kunna hoppas att det tog slut när de överlevande återvänt hem. Men det gör det inte. Då börjar nästa hemska fas.
I dag börjar identifieringskommissionen det fasansfulla arbetet med att fastställa identiteten på de döda som man ännu inte vet vilka de är. När det är gjort ska kropparna transporteras tillbaka till Sverige.
Men hur många kroppar får vi hem? Ingen vet ännu, förödelsens omfattning är fortfarande inte möjlig att överblicka. Det kan bli hundra, femhundra eller niohundra. Men hur många som spolats ut i havet för att aldrig återvända är det ännu ingen som vet.
Får sörja utan en grav
När de döda kommer hem ska de begravas. Men många kommer att få leva utan en grav att gå till. Mamman, pappan, dottern eller sonen kom aldrig tillbaka. Hur deras liv slutade förblir en hemlighet även för de allra närmaste.
Hur många barn som blivit föräldralösa vet vi inte heller. Men det vi vet är att många inte kommer till skolan när vårterminen startar om ett par veckor.
Fasorna är inte slut. Varken för de närmast berörda. Eller för oss som än så länge bara varit åskådare. Nu krävs att vi blir medmänniskor - i ordets verkliga bemärkelse.