Arbetarna spelar golf och nyrika dricker öl

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Jag minns

en tid när golfen verkligen var en överklassport. En hederlig klassmarkör och det inte fanns en bana att få tillträde till som inte kostade skjortan eller hade en kötid på hundra år. Men ”golfarna” har aldrig velat se det så. Det har aldrig pratats öppet om att det handlar om status och pengar utan det har alltid – fortfarande – hävdats att det är en ren kärlek till en sport. På sätt och vis handlar det väl alltid om kärlek till sporten. Jag menar när jag var liten älskade jag hästarna i stallet lika mycket som tjejerna som hade råd med sina egna. Men det var tydligt att vi spelade i olika ligor, vi som stod och tiggde att få skritta hästarna efter tävlingarna på ridklubben och de som satt på ryggarna. Men allting behöver ju som sagt inte sägas rakt ut.

Jag läser om golfen

som fenomen och vattendelare i senaste numret av Fokus. Om hur ett medlemskap i till exempel Bro Hof Slott Golf Club kostar 340 000 kronor (för en aktie) och 11 900 kronor i årsavgift. Varför kostar det så svindlande mycket tänker man? När det i dag finns klubbar där man går med för en tusing. Eller betalar per timme, som snabbmatsklubbar, in and out. Kanske för att man inte vill dra åt sig alla svenne banan, som dessutom kan med att spela i bar överkropp. Fast även om man hittar en väg runt dem som vägrar pikétröjan kan det vara svårt att slåss mot sin tid. Golfskribenten och expertkommentatorn Göran Zachrisson är intervjuad i Fokusnumret. Han går runt och muttrar medan han städar skräp på Djursholms golfklubb där han är medlem. Han klagar över att det dricks öl innan folk spelar. Han klagar över nyrika unga familjer som bosatt sig i Danderyd och visar tecken på ”hänsynslöshet”, unga som grillar på stranden men inte städar efter sig. Han vågar dessutom inte gå till Konsum i centrum kvällstid.

I Djursholms golfklubb tar det upp till tio år att bli medlem om man inte känner någon som redan är medlem eller är bosatt i Danderyds kommun.

Klubbens policy

är att ”uppmuntra familje- och sällskapsspel”. Som tävlingen ”Äkta makar”. Ett tag diskuterades det om sambopar skulle få delta men det satte Göran Zachrisson stopp för. ”Äkta makar är äkta makar. Om man lever ihop och det går dåligt är det betydligt svårare om man är äkta makar. Vill de ha med sambopar får de kalla det något annat.” Jag hänger mig fast vid den där meningen: ”Om man lever ihop och det går dåligt är det betydlig svårare om man är äkta makar.”

Då inser jag att

Göran Zachrisson verkligen är på jakt efter den tid som flytt Sverige. Där ett äktenskap är en man och en kvinna som håller ihop vad som än händer och tänker på hedern framför allt. Men problemet är att man kan kakla in hela sitt lilla liv i det inhägnade bostadsområde, sin golfklubb eller sin herrklubb, förr eller senare råkar någon lämna dörren på glänt. I ett obevakat ögonblick slinker något främmande in. Till exempel ett nytt Sverige där det gamla klassamhällets söndervittrade markörer ställer till problem både för adel och för rödvinsvänster. Vem är vem längre, när arbetarna spelar golf och de nyrika bara skräpar ner och dricker öl?

I dag skulle jag kanske ha råd med en häst. Vem gör det mig till? Flickan som stod och frös utanför stallet eller hon som lät mig skritta hennes häst? Daniel Westling, känd som en arbetargrabb från Ockelbo, ligger förresten bakom gymmet på Bro Hof Slott Golf Club där en aktie kostar 340 000 kronor. Som sagt, någon lämnade en dörr på glänt.

Belinda Olsson