Oscar II hade den största porrsamlingen i Sverige
Oscar II blev den kanske mest konungsliga av alla våra kungar.
Inte sedan Gustav Vasas dagar hade vi en kung med lika stark majestätisk utstrålning.
Ändå var han totalt okänd och långt ifrån populär då han blev Sveriges och Norges kung vid 43 års ålder, 1872. Från början var han nämligen nummer tre i tronföljden och levde därför länge ett undanskymt liv tills först hans bror Gustav (Sångarprinsen) och sedan brodern Karl XV avled och Oscar blev kung.
Karl XV hade varit känd och älskad för sin folklighet, Oscar däremot uppfattades som pompös, uppblåst och mycket mån om sin värdighet. Eftersom han inte trodde sig bli kung av Sverige var han i stället på tal för tronerna i Danmark, Grekland, Polen och Spanien, men han missade alla chanserna.
Oscar II var den siste kungen som kröntes i Sverige. Året var 1873 och han fick bekosta större delen av festligheterna själv för kröningar var då politiskt ute. Han tog sig valspråket ”Brödrarfolkens väl” men hans inofficiella valspråk, som han bland annat använde i sitt exlibris löd: ”Över djupen mot höjden” och speglar mer den pretentiösa stil som var hans.
Han var den siste som kunde adla förtjänta personer. Upptäcksresande Sven Hedin var den allra sista adelsmannen 1902.
Som tjugosjuårig prins anordnar Oscar vad han själv kallade ”ett förnuftigt parti” med prinsessan Sofia av Nassau, som var ännu en tysk prinsessa som förde släktskap med Gustav Vasa tillbaka till familjen Bernadotte.
Hon var välutbildad och mångsidigt begåvad, bland annat hade hon lärt sig att spela piano av Anton Rubinstein. Politiskt stod hon nära liberalerna.
Brudparet flyttade in i sjuttioåtta nyinredda rum i Arvfurstens palats, där UD nu ligger. Makarna levde parallella liv och visade sig tillsammans bara då plikten så krävde. De fick sönerna Gustav (blivande Gustav V), Oscar och Carl samt Eugen (målarprinsen).
Oscar II var språkbegåvad, talade förutom norska och danska även tyska, engelska, franska och latin. Han tyckte om att spela på sin orgel i arbetsrummet och han hade litterära ambitioner. Hans saltstänkta, havsbrusande dikter belönades visserligen av den bugande Svenska Akademien, men senare tog han inte ens själv sin ungdoms diktning riktigt på allvar. Däremot var han en av samtidens största retoriker i tidens mycket slingriga och yviga stil. Han skrev sina tal själv liksom han är den ende av våra kungar som skrivit sina egna memoarer. Han översatte utländsk litteratur, bland annat Goethe, och skrev totalt 214 texter av olika slag som finns registrerade.
Oscar förkroppsligade den victorianska andan med dubbelmoral och förljugenhet. Officiellt angrep han med stor indignation och upprördhet Strindberg och andra ”moralens förstörare” medan han hemma hade en av Sveriges största pornografiska samlingar och var en lika notorisk kvinnojägare som brodern Karl XV, fast han var mer diskret och höll sig till en mindre krets av damer: hovpersonal, grosshandlarfruar och kvinnor knutna till operan och teatern, som skådespelerskan Marie Friberg, som födde Oscar två söner.
Flera barn födda vid sidan om fick periodvis diskret underhåll från slottet.
På somrarna kryssade han med kungaskeppet Drott vid Västkusten och brukade ankra utanför dambadhuset i Marstrand, Kjolaholm kallad, med kungen sittande på däck vid långkikaren.
Drottnings Sofia, som med tiden blev alltmer religiös, sysslade med välgörenhet och sjuksköterskeutbildning, Sofiahemmet är hennes verk. Den enda ”skandal” hon gjorde sig skyldig till var då hon och en väninna gick på ”lokal” i Paris, d en välsedda ännu existerande lyxkrogen Grand Vefour i Paris, men det var första gången en svensk drottning gick på restaurang.
Som kung försökte han ta det politiska initiativet och styra utvecklingen, men han förlorade dragkampen med politikerna. Trots hans envisa motstånd mot reformer, moderniserades Sverige och kungen tvingades se demokratin bryta fram. Han fick också uppleva moderna tider då slottets första glödlampa och första telefon installerades i hans arbetsrum. Rummet står orört kvar på slottet.
Det var Oscar som tvingades sälja Sveriges sista koloni, Saint-Barthélemy Västindien, eftersom ön kostade mycket mer än vad den gav. Efter en folkomröstning bland kolonins jordägare där Sverige fick 1 röst och Frankrike 351, köpte Frankrike den 13 kilometer långa besittningen år 1878 för cirka tolv miljoner kronor i dagens penningvärde.
Efter nittiofyra år halades den svenska flaggan. I dag är Saint Barthélemy ett paradis för lyxturister.
Oscar II:s största besvikelse var att norrmännen lyckades spränga unionen. Han tog unionsupplösningen 1905 som en personlig motgång och avled nedbruten sjuttioåtta år gammal två år senare.
Han och hans hustru ligger begravda i Riddarholmskyrkan.