Utvidgat nödvärn gynnar framförallt gangsters
Nödvärn, anser åklagare och lägger ner mordutredning.
Beslutet är ännu ett exempel på att rätten till självförsvar är betydligt generösare än vad många tror.
Efter sex månaders utredning har kammaråklagare Elena Severin avskrivit misstankarna om mord mot två män som överfölls av rånare i sitt hem.
De stod och lagade lunch då det plingade på dörren. Två män i hantverkarkläder stod utanför och ville komma in för att undersöka ventilationen.
Väl inne i köket drog männen fram pistoler och tvingade ner lägenhetsinnehavarna på knä.
De krävde att få veta var värdesaker var förvarade, ville ha sina offers mobiler och slog en av dem på munnen så att han började blöda.
Medan den ene rånaren höll männen under uppsikt, genomsökte den andre bostaden.
Men en av de boende lyckades slita åt sig en kökskniv. Tumult uppstod, inkräktarna knivskars, den ene så allvarligt att han dog.
Efter att ha suttit anhållna något dygn försattes rånoffren på fri fot och efter att en noggrann utredning genomförts och alla tekniska analyser var avklarade fattade så åklagaren sitt beslut.
För den som lägger större vikt vid vad lagen tillåter och förbjuder än vad diverse populistiska politiker och allsköns gaphalsar i sociala medier påstår, kommer inte beskedet som en överraskning.
Nödvärnsrätten i svensk lag är nämligen generös. Våld får användas. I vissa fall går rent av dödligt våld att ursäkta.
Den som blir angripen och försvarar sig får gå långt, men inte så långt att våldet är ”uppenbart oförsvarligt”, det vill säga inte längre än vad nöden kräver.
Du får inte drämma en yxa i huvudet på någon som ger dig en örfil. Men om någon attackerar dig med en sådan och du lyckas vrida vapnet ur händerna på angriparen och använder den för att försvara dig, hamnar saken i ett annat läge.
Dessutom kan även den som har använt uppenbart oförsvarligt våld gå fri. Nödvärnsexcess kallas det och tar sikte på då omständigheterna är så extrema att det inte går att begära att den som blir överfallen ska kunna besinna sig.
Och utöver detta talar juridiken om putativt nödvärn. Det handlar om fall där någon tror att han eller hon befinner sig i en nödvärnssituation.
Någon överfaller dig i skuggorna och mörkret med vad du upplever vara ett skarpladdat vapen. I efterhand visar det sig vara en leksakspistol.
Den nedlagda utredningen i Malmö är nu inte ett unikt fall. På senare tid har det exempelvis varit uppmärksamhet kring målet om ett bostadsinbrott i Ulricehamn, som slutade med att lägenhetsinnehavaren dödade två män med ett 20-tal knivhugg.
Och i en hovrättsdom i maj friades en ung man som skjutit ihjäl en person i ett parkeringshus i Karlshamn.
Det går att lista fler fall. Det går i sanningens namn även att nämna mål där människor som har försvarat sig med dödligt våld mot allvarliga angrepp har fällts. Men då har påföljden inte sällan landat långt under straffminimum.
Trots den generositet gällande självförsvar som lagboken erbjuder har regeringen funderingar på att utöka rätten till nödvärn ytterligare. Tidöavtalet innehåller ett löfte om att tillsätta en utredning.
Att lagen ses över är inte nödvändigtvis av ondo, möjligen finns ett och annat att putsa på, men låt oss inte glömma att en utvidgad nödvärnsrätt riskerar att bädda för en upptrappning av våldet i samhället.
Fallen i Ulricehamn och Karlshamn är för övrigt exempel på en aspekt av nödvärnsrätten som sällan nämns i debatten. Båda de friade männen har själva brottslighet i bagaget.
Kriminella personer tenderar av lätt insedda skäl att bli utsatta för livshotande angrepp i större utsträckning än andra människor.
Det är med andra ord framförallt gangsters som har någonting att tjäna på utvidgad rätt till nödvärn.