Så får du dina lögner att bli till sanningar
Härliga tider för George Orwell och hans nyspråk.
Man behöver inte spänna öronen för att njuta nyspråkets ljuvliga dissonanser, när Peje Emilsson eller Piratförlagets förläggare, SEB-chefen eller Wanja Lundby-Wedin har något viktigt att säga.
Tekniken: Säg något och mena precis tvärtom. Det är det som är meningen. Förminska problemet. Trivialisera det. Gör situationen i dimma dold.
Exempel från veckans pensionsskandal i AMF: ”Jag är grundlurad”, sa LO-chefen Lundby-Wedin vilket betyder: ”Jag var med och bestämde.”
Dock ska vi vara på vår vakt mot att tro, att det rätt och slätt handlar om att ljuga. Nyspråk är mera raffinerat än så. Nyspråk talas i det totalitära socialistiska samhälle, som George Orwell skapade i sin svarta satir ”1984”. Med nyspråk begränsades individens tankeutrymme. Det förhindrade kritik mot Partiet och dess ledare Storebror. Mängden ord minskades. ”God” och ”vacker” samlades i ”bra”. Motsatsen till dessa ord blev ”obra”. Ordet ”fri” förbjöds inte, men kunde bara användas i samband med ”hund-en är fri från loppor”, inte i samband ”politiskt fri” eller ”intellektuellt fri”. Dessa företeelser var ju avskaffade. Tankar som stred mot Storebrors var felaktiga och därför brottsliga. De karakteriserades som ”krimtänk”.
Det politiska språkets syfte, skrev Orwell i en essä, är ”att få lögner att låta som sanning och göra mord respektabelt”.
Om som i Liza Marklund-skandalen, ett förlag ertappas med att lansera en påhittad berättelse som ”den sanna historien”, ska man - som förläggaren gjorde på ett PK-möte i januari – bara säga: ”... det har jag inte förstått. Att man kräver att en roman ska vara sann”.
Nyspråk har utvecklats och används rutinmässigt av PR-män och kommunikationsrådgivare.
Ta exemplet Annika Falkengren, SEB:s bankdirektör. I nyetisk anda fick hon sin bonus annullerad. Men i smyg gav hennes styrelseordförande, Marcus Wallenberg henne en löneförhöjning om två miljoner kronor. Ertappad – oj då! – sa hon: ”Det är väl här det har gått fel kommunikationsmässigt.”
”Kommunikationsmässigt” låter som en tågförsening, inte ett, i en finansiellt ansträngd tid, cyniskt rov från aktieägare och allmänhet.
Ta exemplet Peje Emilsson. Han är begåvad, välklädd och välutbildad, ansedd och rik. Han debiterar därför sju miljoner kronor för att ge SEB och Investor råd i PR-frågor samt skriva tal åt kusinerna Wallenberg.
Emilsson intervjuades av kvalitetsreportern Claes de Faire i Resumé.
Fråga: Har Kreab (Emilssons PR-firma) någon skuld i det inträffade?
Emilsson: Jag kommenterar aldrig sådant. Vad tycker du själv?
Fråga: Det verkar som om den som har gett råd har gett dåliga råd:
Emilsson: Jag har inga synpunkter.
Fråga: Har du gett något råd?
Emilsson: Jag kommenterar aldrig det. Det är en bra princip.
Sju millar för att säga ”God dag, yxskaft”. Till kusinerna Wallenberg säger jag: Jag är beredd att göra det för halva priset – och dessutom bättre. (Kontakta mig gärna på staffan.heimerson@aftonbladet.se.)
Jag skulle starta med grundkursen: ”I finansvärlden är det inte fler regler som behövs. Det är mera etik. Och även för dem som sysslar med pengar är klarspråk bättre än mummel, sanning bättre än lögn.”
SEB:s informationsdirektör tar nyspråket till ny höjd. Odd Eiken vägrar prata. Därmed har vi en etymo-logisk definition: Talesman lika med en som tiger. Orwell skulle ha godkänt den.
Det liknar brittiska politikers omskrivning, när de ertappas med lögn: ”I was misspeaking”. Det påminner om utrikesdepartementets favoritterm ”tyst diplomati”. Ni hör frasen i fallet Dawit Isaak, den i Eritrea fängslade svensken. Korrekt översättning: Vi gör inte ett skit.
För nyspråk upplever vi alltså en positiv era. Orwell skulle ha sagt: ”Alla är ni anktalare.”
Anktalaren, läser jag i hans förklarande essä, är en person som är bra på nyspråk. ”Krig är fred. Frihet är slaveri. Okunnighet är styrka.” Det är en komplimang inom det egna totalitära territoriet, men en förolämpning om det sägs av oss andra.
Ni är anktalare hela högen! Dags att pudla.