Något är ruttet i Södertälje
Det som just nu pågår i Södertälje tingsrätt är häpnadsväckande.
Konstigast bland alla märkligheter är, i hård konkurrens, att en domare sätts att avgöra om dennes chef är jävig.
Det är ett förfarande som drar ett löjes skimmer över rättsväsendet.
Aftonbladet avslöjade i går de bisarra turerna i en rättegång rörande en man som misstänks ha misshandlat en kvinna.
Då rätten hade glömt att stänga av mikrofonerna kunde den åtalade från ett angränsande rum höra domarna ägna sig åt halvrasistiska funderingar om dennes skuld innan hans egna vittnen ens var hörda.
Att mannen redan på detta stadium känner att han inte får en rättvis prövning är ingen alltför djärv gissning.
Det är illa. Men rätten hade i varje fall omdöme nog att omedelbart avsäga sig målet, varefter rättegången togs om med ny juristdomare och nya nämndemän.
Eländet fortsatte dessvärre. Inspelningen med kvinnan som säger att hon blev misshandlad slarvades bort, vilket innebär att hon fick höras igen.
Det säger sig självt att hon kan ha påverkats av att ha lyssnat på åklagarens sex vittnen då hon lämnar sin nya redogörelse.
Mest beklämmande i denna juridiska cirkus är dock snurrigheterna kring den jävsanmälan som advokat Tove Nichols lämnade in mot rättens nya ordförande, lagman Katarina Wingqvist Ekholm.
Wingqvist Ekholm, chef över Södertälje tingsrätt och ordförande i det havererade målet mot ett stort kriminellt nätverk, har vid tre olika tillfällen försökt förmå advokaten att inte kalla ett vittne, då denne person själv är nämndeman i Södertälje.
Naturligtvis kan faktumet att en nämndeman blir vittne i den tingsrätt där hen tjänstgör vara komplicerat och utgöra ett potentiellt jäv, men lagmannen hade redan prövat saken med sin nämnd och då ingen hade haft med människan att göra förelåg inget problem.
Varför var då lagmannen så mån om att advokaten självmant skull ta tillbaka vittnet? I någon mån måste det bero på att domaren inte ville använda sin lagliga rätt att själv hindra mannen från att höras.
Denna rätt kan endast användas i undantagsfall, då det i regel är omöjligt att i förväg veta om ett vittne har något av vikt att berätta eller ej.
Det är inte många veckor sedan Svea hovrätt kom fram till att Stockholms tingsrätt i ett annat mål begått ett rättegångsfel som var så allvarligt att en åtalad kan ha blivit felaktigt dömd genom att vägra kalla ett vittne.
Det hela är mycket enkelt: i en anständig rättsstat måste människor som staten anklagar för brott ha rätt att kalla de vittnen som kan ha något väsentligt att berätta.
Att förvägra åtalade denna grundläggande rättighet öppnar för mardrömslika processer.
En nämndeman är för övrigt ett bra vittne i den bemärkelsen att det är en människa som rimligen anses ha hög trovärdighet.
Det är dessutom inte advokaten som bär ansvaret för eventuellt jäv. Om det uppstår problem med vittnet så måste domstolen helt enkelt kalla in en nämnd från en annan tingsrätt.
Advokaten valde i söndags att lämna in en anmälan om jäv mot tingsrättens chef, då domaren lagt ner betydande ansträngningar på att stoppa hennes klients bevisning.
Det som nu händer är närmast bisarrt. Det brukliga då en lagman anmäls för jäv är att en lagman vid en annan tingsrätt prövar frågan.
Skälet härtill är enkelt. Domaren som fattar beslutet ska av trovärdighetsskäl vara på samma nivå i hierarkin som den eventuellt jävige.
I detta fall föll uppdraget dock på en underordnad domare vid Södertälje tingsrätt.
Gör följande tankexperiment: Aftonbladet inför en möjlighet att överpröva Jan Helins pressetiska beslut. Det faller på min lott att avgöra dessa frågor.
Aftonbladet skulle på goda grunder bli utskrattad om tidningen kom fram till att allt har gått rätt till, men jag skulle slippa oroa mig för att ansvarig utgivare eventuellt var förbannad på mig.
Rådmannen kom, kanske inte helt överraskande, i går fram till att chefen gjorde rätt.
Eländet slutar inte med detta. Domaren förbjöd, märkligt nog, advokaten att överklaga beslutet. Det får hon göra först då domen avkunnas.
Det som just nu pågår i Södertälje är inte vackert.