Norge går bättre trots nej till EU
Uppdaterad 2011-03-09 | Publicerad 2004-11-13
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Landet har lägre arbetslöshet och bättre ekonomi än Sverige
För tio år sedan röstade väljarna in Sverige i EU.
I Norge blev det nej.
Skillnaden beskrevs som avgrundsdjup. Men så blev det inte riktigt.
I dag är det exakt tio år sedan Sverige röstades in i EU. 52,3 procent sa ja, 0,9 procent av rösterna var blanka och resten valde nej-sedeln.
Femton dagar senare var det Norges tur. Där blev det nej. Norrmännen fick nöja sig med EES-avtalet, ett ekonomiskt slavkontrakt med EU som även Sverige hade.
Ja-kampanjen leddes av statsminister Ingvar Carlsson (s) och hans företrädare Carl Bildt (m).
I tv:s slutdebatt fick de assistans av den folkliga Marit Paulsen.
Deras argument var ekonomiska - och politiska. För det lilla exportberoende Sverige var det avgörande att företagen inte diskriminerades på sin viktigaste marknad. Ökad konkurrens skulle ge konsumenterna lägre priser.
Men dessutom kunde Sverige som medlem delta i och påverka besluten. Utanför EU skulle vi tvingas till anpassning utan inflytande.
Både rätt och fel
Hade de rätt? En snabbgranskning av tio års utveckling i Sverige och Norge visar att ja-sidan hade både rätt och fel.
Ekonomin: Norge är beroende av oljan och fisket. Sverige lever på industrin. Det gör det lättare för Norge att klara sig utanför. Med den reservationen i minnet kan konstateras att skillnaderna i den ekonomiska utvecklingen inte är avgrundsdjupa.
Båda länderna har minskat bidragen till familjer, barn och arbetslösa.
I Norge är det färre som står utanför arbetskraften nu än för tio år sedan, i Sverige är det fler.
Norrmän rikare
Oljan har gett norrmännen betydligt mer pengar i plånboken. Men i Sverige har priserna ökat mycket mindre.
Politiken: Gäst på socialdemokraternas kongress i våras var Jens Stoltenberg, tidigare statsminister i Norge. Han vittnade om våndan att inte vara med, att inte delta i beslut som Norge genom EES-avtalet ändå måste genomföra.
I stället för att delta i EU:s toppmöten åkte han en gång om året till EES-kontoret i Genève för att över en lunchtallrik visa förstrött intresse. Det lät inte kul.
Åker till Bryssel
För Sverige är det annorlunda. Ministrarna åker regelbundet till de beslutande råden i Bryssel eller Luxemburg.
På vissa områden, exempelvis utrikespolitik, polisfrågor och skatter krävs enhällighet. På andra områden, exempelvis den inre marknaden, miljö och konkurrens, tas beslut med kvalificerad majoritet. Då måste bland annat minst hälften av länderna stödja förslaget.
Fyra gånger om året deltar Göran Persson i de toppmöten där de stora linjerna dras upp. Där är, åtminstone på pappret, hans röst lika mycket värd som Frankrikes president och Tysklands kanslers.