Så mycken möda för bokstäver på papper

Peter Kadhammar

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Publicerad 2016-04-20

Planet till Moskva avgår från Arlanda 11.20 och direkt när jag noterat det tänker jag på Lars Gustafsson som en gång skrev: ”Planet från Frankfurt till Berlin avgår 18.10.”

Det var i romanen ”Herr Gustafsson själv”. En kvinna med rödblont hår glider ner i sätet bredvid herr Gustafsson. Hon tar strax upp en bunt böcker och funderar på vilken hon ska läsa. En av dem har Lars Gustafsson skrivit.

Vilka känslor en sådan syn väcker hos en författare!

Jag har upplevt något liknande. I bokhandeln på Arlanda tog en kvinna med svart hår och blå dräkt ner mitt reportage ”De samman­svurna” från hyllan. Hon höll redan en annan bok, vilken har jag förträngt. Hon tittade på dem, vägde dem i händerna …

Jag övervägde att gå fram till henne, presentera mig och säga att jag gärna skrev en dedikation. Men det vore nog för framfusigt.

Hon läste baksides­texterna.

Begriper läsaren hur svårt det är att skriva en bok? Författa en sammanhållen text? Lars Forssell sa en gång: ”Att skriva en dikt är det svåraste en människa kan ta sig för.” ”Svårare än en symfoni?”, frågade intervjuaren. ”Ja”, svarade Forssell med den självklara auktoritetens tydlighet.

Konstnären Bengt Lindström lär ha skapat 30 000 verk under sitt liv. Om han var yrkesverksam i 60 år blir det 1,3698 konstverk per dag, vecka efter vecka, månad efter månad, decennium efter decennium.

På ett omvänt sätt visar det hur mödosamt och ohyggligt komplicerat skrivandet är. Lars Gustafsson som var en omvittnat flitig och produktiv författare gav ut drygt 80 böcker under sin levnad. Graham Greene publicerade drygt 70, Ernest Hemingway bara 14.

Greene lär ha skrivit 400 ord varje dag oavsett om han hade något att säga eller inte. Det gäller att hålla igång fingrarna och skallen. Richard Swartz, författare till en av tidernas bästa böcker om det kommunistiska Östeuropa, sa häromdagen till mig att han skriver varje dag. Vad? Skriver. Poeten Lars Mikael Raattamaa har sagt samma sak. Man får skriva och skriva och sedan kommer det förhoppningsvis något.

Det blir kanske en bok efter ett år - eller två, tre, fyra, fem. Så många arbets­timmar, så mycken möda för bokstäver på papper mellan två pärmar!

Går det bra säljer boken i 2 000 exemplar.

”Ta min!”, ville jag ropa.

Den rödblonda kvinnan på planet valde bort Gustafsson. Kvinnan med det svarta håret ställde tillbaka mig i hyllan och nu ser jag ut genom fönstret på stack­molnen som täcker delar av Skandinavien och hela nordvästra Ryssland, och strax går planet ner i Moskva.