Finns det inte plats för korridormygel längre?

Ann-Sofie ”Soffan” Hermansson (S) blir högsta hönset i Göteborg.

Ann-Sofie ”Soffan” Hermansson (S) blir högsta hönset i Göteborg. Hon har utsetts i en öppen process.

Va, finns det inte längre någon plats för korridormyglare?

När Annie Lööf utsågs till ny C-ledare 2011 föregicks valet av en öppen process med tre kandidater som for runt landet och försökte övertyga sina partikamrater om att just de skulle vara bäst för Centern.

Nästan lika öppen var proceduren som ledde till att Jonas Sjöstedt för tre år sedan utsågs till ny ordförande för Vänsterpartiet. Från början var kandidaterna fyra.

Det var de också när Kristdemokraterna valde ny ordförande i våras. Kandidaterna, bland dem Ebba Busch Thor, frågades bland annat ut vid en intern hearing.

Och nu har det alltså hänt i korridormyglets högborg, Socialdemokraterna. När Anneli Hulthén i höstas sade att hon ville sluta beslutade partiet lokalt att processen med att vaska fram en ny ordförande skulle vara så öppen som möjligt.

Fem kandidater anmälde sig och har, förutom att presenterat sig själva för dem som velat lyssna, också deltagit i en gemensam utfrågning.

I dag presenterade valkommittén sitt förslag. De vill att Ann-Sofie Hermansson, 51, också kallad ”Soffan”, blir ny ordförande i kommunstyrelsen och därmed Göteborgs viktigaste kommunalråd.

”Soffan” slog igenom på LO-kongressen 1990 där hon var klädsamt kritiskt till den egna organisationen och dessutom flitig i talarstolen. Sedan dess har hon bland annat suttit i SSU:s förbundsstyrelse när Karl-Petter Thorwaldsson var ordförande, jobbat åt Mona Sahlin och åt Göteborgs dåvarande starke man Göran Johansson.

De senaste fem åren som organisationsombudsman åt S-ledamöterna i EU-parlamentet men med kontoret i Göteborg, inte i Bryssel.

- Vi har aldrig haft en så öppen process tidigare, säger Eva-Marie Rasmussen, försteombudsman för S i Göteborg.

Korridormyglet kan vara på väg att dö ut, i alla fall när det gäller val till högre förtroendeposter i partierna. Saknad av vissa, men inte av alla.

I Socialdemokratin höjdes kraven på en öppnare valprocedur efter den starkt slutna, och mycket kritiserade, process som ledde fram till att Håkan Juholt 2011 valdes till S-ordförande. Efter tio månader tvingades han avgå.

Det finns skäl för partiledningar, nationellt och regionalt, att hålla valproceduren tätt intill kroppen. Ett skäl är att man vill undvika tvära kast, den politiska linjen ska ligga fast. Ett annat skäl är att alla medlemmar inte alltid har hela bilden klar för sig.

En öppen process leder lätt till att kändast vinner, även om den kanske inte är mest lämpad. En annan risk är att kandidaten får ett svagt mandat.

Men det som talar för en transparent process är delaktigheten. Medlemmarna känner att de får vara med och bestämma även om de fattar det slutliga beslutet. Så långt som till medlemsomröstningar har ännu inget parti gått.

Valet av Ann-Sofie Hermansson äger rum på en extra distriktårskongress 18 januari. Hon kommer med stor sannolikhet ingå i S-toppen, det verkställande utskottet, efter nästa partikongress.