Rätt att fria nazisterna för mordförsöket i Hökarängen
Det är, inser jag efter att ha läst domen, inte märkligt att de tre nazisterna friades för att ha försökt mörda en svart man på en tunnelbanestation.
En åklagare som inte kan bevisa vem som har gjort vad har inte en tacksam uppgift.
Två av de unga högerextremisterna, som tillhör den nazistiska organisationen Svenska motståndsrörelsen, döms till sju månaders fängelse för våldsamt upplopp och hets mot folkgrupp.
Filmer och fotografier visar med all önskvärd tydlighet att de deltog i attacken mot en demonstration i Kärrtorp förra vintern, att de skrek saker i stil med "Sieg Heil" och gjorde Hitlerhälsningar.
Tingsrätten anser att upploppet var en "synnerligen allvarlig kränkning" av demonstranternas grundlagsfästa rättigheter och noterar även att flera poliser skadades.
Så långt var dagens dom en framgång för åklagaren. Men det gick sämre med mordförsöket på turisten Fidelis Ogu utanför tunnelbanestationen i Hökarängen en vecka innan Kärrtorp.
Har skyddad identitet
Utredningen om detta brott stod länge och stampade, genombrottet kom efter att Uppdrag granskning uppmärksammade fallet och en ung man tog kontakt med polisen och berättade att han var ute med de tre nazisterna den aktuella kvällen.
Han lever i dag med skyddad identitet någonstans i världen och han var åklagarens viktigaste vittne under rättegången.
Det han hade att berätta var mycket besvärande för nazisterna: samtliga i trion stod tätt inpå sitt offer och att en av dem höll upp en blodig kniv efter attacken och sa "jag fick den jäveln".
Domstolen konstaterar att vittnets trovärdighet stärks av den allvarliga fara han visste att han skulle hamna i genom att vända sig till polisen, men påpekar samtidigt att även han har varit misstänkt för mordförsöket och således kan ha haft motiv till att tona ner sitt eget ansvar och skylla på andra.
Han förringade sin egen roll i polisförhör tills han med bilder från övervakningskameran blev överbevisad och ändrade under rättegången sig om väsentliga uppgifter.
Offret försvunnet
Detta har nu inte varit åklagarens enda problem. Fidelis Ogu är försvunnen och inte har kunnat höras under rättegången, det enda som har kunnat användas är inspelade förhör där han är omtöcknad av morfin, vapnet är borta, det finns ingen teknisk bevisning som knyter någon av nazisterna till brottet.
Att få flera gärningsmän fällda utan att veta vem som har gjort vad är svårt, men inte omöjligt. Åklagaren måste då bevisa bortom rimligt tvivel att de inblandade har handlat i samförstånd.
Så skedde exempelvis efter Malexander, där tre nazister dömdes till livstids fängelse för mord på två poliser utan att det gick att fastställa vem av dem som höll i vapnet. Men den gången existerade stödbevisning.
I Hökarängen fanns till slut inte mycket mer än ett vittne som i och för sig bedöms som trovärdigt, men som hade skäl att skydda sig själv.
Att nazisterna bevisligen hade en kniv med sig och bekänner sig till en ideologi som är allt annat än främmande för mord på till exempel svarta är inte bevis för att de utförde brottet.
Läkare skulle efter den första operationen berätta för Fidelis Ogu att han bara var minuter från att avlida. Det kan ha varit en av nazisterna som ville att han skulle dö. Det kan ha varit två. Det kan ha varit alla tre. Vi vet inte.
”Generöst av tingsrätten”
Jag fann förundersökningen övertygande och trodde att nazisterna skulle fällas. Och nog det finns resonemang i domen som inte är helt lätta att förstå. Nazisterna var till exempel även åtalade för att ha misshandlat en annan svart man några minuter före mordförsöket.
Det var, måste jag säga, mycket generöst av tingsrätten att hålla med dem om att nödvärn förelåg.
Och att det i domskälen inte ens nämns att en av de åtalades dna har blandats med Ogus blod är anmärkningsvärt.
Trots detta uppfattar jag tingsrättens slutsats om mordförsöket som rimlig.
Det är en dom som har väckt högst begriplig bestörtning i sociala medier. Brottet är vidrigt. Nazismen är en vidrig ideologi.
Men en rättssäkerhet som inte omfattar även dem vars åsikter vi avskyr är inte mycket till rättssäkerhet.