Vi måste prioritera dem som skyddar samhället

Poliser marcherar i samband med begravningen av Daniel Woodall i Edmonton, Kanada.

Han åkte till jobbet och kom aldrig hem. Polisen Daniel Woodall i Edmonton sköts till döds. Tvåbarnspappan och äkta maken blev 35 år. Mördaren, en antisemit, homofob och polishatare, sköt hundra skott genom ­ytterdörren när polisen kom. Överallt hänger den kanadensiska flaggan på halv stång. På begravningsdagen står jag i Edmonton och ser ­kortegen. Först säckpipe­blåsarna, deras sällsamt ­sorgliga sång. Sen poliser, i över tjugo minuter. I blå uniformer, så de ridande ­poliserna i sina röda. ­Kvinnor, män, yngre, äldre. Kollegor som tar farväl. Längs stadens gator står folket, med flaggor i händerna och tårar i ögonen. Alla enade i respekt för en person som dog när han ­försökte skydda oss andra.

Hur mycket uppskattar vi polisens arbete i Sverige? Att folk som lever på skuggsidan ser ”snuten” som fiende är en sak. Mer svårbegriplig är frågan ”vad gör polisen?” när folk ­skjuter ihjäl varandra i Göteborgs förorter. Självklart ska vi ställa krav på ­polismakten och granska den kritiskt, med tanke på dess långt ­gående makt­befogenheter. Men det är inte polisens fel att sociala klyftor ­växer, ­integrationen havererar och kriminella nätverk breder ut sig. Fler handlingskraftiga politiker är vad som behövs, som ger mer resurser till ­polisen, prioriterar dem som ska ­bevara vårt sam­hälle säkert. Jag ser kortegen, kistan prydd med Kanadas flagga.

Aldrig har jag sett en död svensk polis hedras så. Kvinnor och män som också de ringer på farliga dörrar, åker till utsatta ­områden, griper mördare. ­Poliser som tvingas se döda barn, möta våldtäktsoffer, uppleva självmord och åka ut till bilolyckor. Uppsöka lägenheter där en ensam människa legat död i månader. Lämna dödsbud till ­föräldrar. Gå in i knarkarkvartar. Hantera aggressiva demonstranter eller supportrar. Och för allt detta ­inte sällan belönas med kritik snarare än uppskattning, i det underliga debattklimat som råder här. Kortegen går vidare, ­Daniel Woodall förs till sin sista vila, förbi de männi­skor han gav sitt liv för. Säckpiporna stämmer upp på nytt. ”Amazing grace” spelar de.