Björklund tar till disciplin-tricket
I Disneys klassiska film ”Djungelboken” finns en episod där människobarnet Mowgli försöker smyga sig med i elefantpatrullen, den armé som marscherar kors och tvärs genom djungeln för att upprätthålla lag och ordning. Patrullen leds av gamle överste Hathi, en auktoritär alfahanne som sett sina bästa dagar. I ett tal till sina undersåtar drömmer sig Hathi tillbaka till den gamla goda tiden.
”Ah, såna tider. Disciplin. Disciplin överallt! Formar karaktär, och allt sånt där ...”
Skolminister Jan Björklund är regeringens överste Hathi. Han är visserligen inte tecknad, men framstår allt oftare som en karikatyr eller en seriefigur i sin endimensionella personlighet. Han vill ha disciplin. Disciplin överallt.
Och han tänker inte ge sig förrän alla elever sitter som tända ljus medan läraren förklarar hur världen fungerar. Så enkelt ska det vara. Han ska utnyttja sitt ämbetes fulla makt för att bringa ordning och reda i klassrummet.
I förra veckan slog han till med ett burkaförbud. Sen skulle skolk skrivas in i terminsbetygen. Och häromdan kom utspelet om att föräldrar ska sitta med i klassrummet för att övervaka sina ungar så att dom inte ”spelar Allan”.
Vad blir nästa påhitt? Dumstrut på dyslektiker? Obligatorisk vattenkamning? Kanske ska han återinföra linjalsmisk på fingrarna. Varför inte sämre betyg till följd av bristande skoputs? Bestraffning genom att skriva samma mening hundra gånger med skrivstil på svarta tavlan: ”Jag lovar att aldrig mer …”.
Ingenting kan uteslutas när det gäller Jan Björklunds idérikedom och röstfiske med skrämselpropaganda och löften om disciplin, disciplin överallt.
Hans bakgrund inom armén präglar hela hans tänkande, som om det vore möjligt att överföra det militära systemets fyrkantiga strukturer på en verksamhet som ska uppmuntra självständigt tänkande samhällsmedborgare.
Att ropa på hårdare tag och mer disciplin är det enklaste tricket i boken om man vill nå väljare som hellre drömmer sig tillbaka än försöker intressera sig för samtid och framtid. Därför företräder Jan Björklund en populism som i mina ögon rimmar illa med liberalism.
När överste Hathi i Djungelboken blev elak och tog tokiga beslut fanns hans luttrade fru Winifred där för att sätta honom på plats, med kvinnlig bestämdhet och gott hjärta.
Har inte Jan Björklund någon som kan ta honom i örat?