UD svek svenskarna när de utlämnades till ett lönnmördande land

Barack Obama – presidenten som beordrat flest lönnmord i USA:s historia.

Nobelfredspristagaren ­Barack Obama har redan gått till historien som den amerikanske president som beord­rat flest lönnmord.

Nu heter det förstås inte lönnmord (assassination) på amerikanskt myndighetsspråk utan ”målinriktat död­ande” (targeted killing). Tekniken är enkel och billig. Förarlösa flygplan patrullerar ständigt luftrummet över Pakistan och avfyrar då och då Hellfire-missiler mot mål i form av ”kända terrorister”. Enligt amerikanska uppgifter, som inte kan misstänkas vara tilltagna i överkant, har man hittills lönnmördat 3 325 människor i Pakistan, varav 881 civila och 176 barn.

Det blir alltså ett visst svinn i hanteringen. Därför har Vita huset hittat på ett nytt ord för de fall då man inte slår till mot ”välkända” terrorister utan bara ”misstänkta” sådana. Det nya ordet är ”signaturtillslag” (signature strikes).

Sedan några år tillbaka har president Obama utvidgat denna form av kriget mot terrorismen till Jemen. Det mest framgångsrika signatur­tillslaget hittills riktades mot byn al-Majala den 17 december 2009 där missilerna dödade 41 människor, varav 14 kvinnor och 21 barn. Förra årets mest framgångsrika attack ­ i Jemen riktades mot byn Jaar, där 26 människor dödades.

Och vad är nu detta för antiamerikansk vänsterpropaganda undrar kanske den sunt skeptiske läsaren. Uppgifterna ovan är hämtade från den konservativa brittiska tidningen The Times av den 4 januari i år.

Den strategi för fortsatt krig mot terrorismen, efter de misslyckade krigen i Irak och Afghanistan, som president Obama utarbetat kallades ”döda eller gripa” och betydde att USA hade jurisdiktion över hela världen. Varsomhelst kunde man alltså döda eller gripa misstänkta terrorister. Enklast är naturligtvis att döda, eftersom gripna människor ­leder till en massa juridiskt tjafs. Varför en högre UD-tjänsteman i Washington nyligen förklarade att man numera inriktar sig på att ”döda eller döda” (The Times).

Utom då i vissa specialfall där dödandet också skulle leda till tjafs. Det är till exempel svårt att före­ställa sig amerikanska lönnmord från luften i Frankrike, eller rentav Sverige. Ett annat specialfall är om man själv eller samarbetsvillig ­nation ­redan infångat de misstänkta levande. Av vad som kan förmodas vara en sorts etiska skäl är det stor skillnad mellan att lönnmörda från ­luften och att gå in och mörda för hand i en fängelsecell. Gripen ­misstänkt måste behandlas med ­juridiskt tjafs.

Som alltså de två svenskar som på flykt från den terroriststämplade organisationen al-Shabaab greps i grannlandet Djibouti nu i augusti. Om de utlämnats till sitt hemland Sverige hade de inte kunnat åtalas, än mindre dömas för brott. Säpo har redan misslyckats i fyra rättegångar där man försökt få människor dömda­ för olämpliga politiska uppfattningar eller konstiga tankar och fantasier. De bodströmska terroristlagarna räcker helt enkelt inte till för att döma på sådana grunder.

Men det gör de amerikanska. Och när de två svenskarna i stället för att skickas hem utlämnades till USA kommer de ”garanterat” att dömas till fängelse, som ledarsidan på Svenska Dagbladet belåtet konstaterar. Det kommer att röra sig om 30 år eller livstid.

Visserligen har de två svenskarna inte begått något brott som riktar sig mot USA eller amerikanska medborgare eller intressen. Men det ­spelar alltså ingen roll, eftersom USA har utropat jurisdiktion över hela världen. Och i USA kan man dömas för såväl olämpliga ideologiska ståndpunkter som för att tillhöra eller ha tillhört en organisation som ­åtminstone USA stämplat som terroristisk. ”Ett verktyg som Sverige har valt att avhända sig”, suckar­ ledarskribenten i Svenska Dagbladet. Men han konstaterar att det ändå fanns ljus i mörkret: ”För Djibouti är det bekvämare att utvisa Shabaabmedlemmarna till garanterat fängelse än till ett Sverige som inte kan göra något …”

Frågan är om det också var ”bekvämare” för det svenska utrikes­departementet och Säpo att låta USA ta över. I vart fall gjorde man inte många knop för att få hem svenskarna.

Utanför Svenska Dagbladet har jag inte sett någon positiv reaktion efter UD:s svekfulla agerande. De liberala tidningarna DN och Expressen är starkt kritiska liksom, utgår jag från, Aftonbladet. Från politiskt håll hörs dock inte flaska, från Carl Bildt lika lite som Stefan Löfven.

Till entusiasterna på Svenska Dagbladet kan man ställa en enkel fråga: Om nu Ryssland och Kina antar ­samma policy som USA, skulle ni då protestera?

Och till våra politiker: Är det lämpligt att skicka våra egna medborgare till ett land vars rättsprinciper här hemma betraktas som stridande mot allt vad rättssäkerhet innebär?

Enklast är naturligtvis att döda, eftersom gripna människor ­leder till en massa juridiskt tjafs.

För övrigt anser jag att...

… Guldbaggenomineringen av ”Call girl” till bästa film är häpnadsväckande. Inte nog med att Palme utpekas som hortorsk. I filmen mördar Säpo dessutom en polis för att han ”vet för mycket” om Makten. Och vem var Makten om inte Palme?

… en deckarförfattare har såväl ­dramaturgiska som framför allt kommersiella skäl att laborera med konspirationsfantasin att det var Säpo som mördade Olof Palme. Mer överraskande vore det om någon polis, jurist eller kriminolog lanserade sådana dumheter.

Följ ämnen i artikeln