Girigheten – en dödssynd
Förlust. Massavskedanden. Slopad aktieutdelning.
För de flesta signalerar det kris. För näringslivet handlar det lika gärna om höjda chefslöner och bonus.
Det är obegripligt.
Girighet är en av den katolska kyrkans sju dödssynder. För att inte drabbas av den eviga döden krävs syndaren på bikt, ånger och gottgörelse.
Det är alltså en form av religiöst skådespel vi nu ser framför oss. Stora, välkända företag som till följd av finanskrisen går dåligt men fortsätter att belöna ledningen som om ingenting hänt.
Efter en tid tvingas ledningen, enligt mönster etablerade redan på medeltiden, att lova bättring och betala tillbaka, eller avstå från, pengarna. Ånger och botgörelse. Det är bara prästen som fattas.
Det senaste exemplet är Ingvar Skeberg, fram till i går natt vice vd vid AMF Pension, LO:s och Svenskt Näringslivs gemensamma försäkrings bolag.
Innan drygt två miljoner kunder fick veta att värdet på deras pensionskapital skulle skrivas ner med åtta procent gjorde den 52-årige Skeberg det enda rätta – ur sin personliga synvinkel. Han placerade om sina pensionspengar.
Problemet är att Skeberg inte bara är en privatperson. Han är även näst högste chef på ett bolag som hanterar enorma summor pengar åt svenska löntagare och som förra året gick med över 40 miljarder i förlust.
Och då gör man inte sig själv skadeslös innan man skadar andra. Det finns inte på kartan och därför fick Skeberg sparken efter elva år på firman.
Ingvar Skeberg är sannolikt inte girig. Han är troligen bara försiktig med sina pengar – och lite, lite fartblind.
Samma fartblindhet drabbade Volvos styrelse fast det bara var en meter mellan varningstrianglarna. Vd:n sa redan i höstas att han inte ville ha höjd lön i år. Företaget skulle sparka tusentals personer. Orderböckerna var bara halvfulla.
Då bestämmer styrelsen att taket för bonusen till de 250 högsta cheferna ska höjas från 50 till 60 procent av grundlönen. Givetvis tvingades de backa.
Tondövast av alla hittills är SEB:s styrelseordförande Marcus Wallenberg. Han har varit med och fattat beslut om att 500 ska gå från företaget. Han var med och bestämde att banken skulle låna 15 miljarder av sina aktieägare. Han föreslog att samma ägare inte ska få någon utdelning på sina aktier i år.
Han borde alltså ha varit hyfsat medveten om att SEB är i kris. Men i stället för att låta det få konsekvenser även för ledningen ville Marcus Wallenberg höja deras löner med mellan 10 och 28 procent.
Det gick inte att förklara. Wallenberg fick backa. Ånger och botgörelse.
Under 1990-talskrisen stod fallskärmarna i fokus. I de flesta fall begränsades de till två årslöner.
Den här ekonomiska krisen kommer att i grunden göra om ersättningarna för företagsledningarna. Bonus och höjda löner kommer inte att betalas ut när bolagen går med förlust, massavskedar eller slopar aktieutdelningen.
Den ordningen är nämligen orimlig. När kunderna och de anställda drabbas kan inte ledningen fortsätta glida på den räkmacka som inte längre finns.
AMF-chef